Forskning 4: Köp inte medarbetarundersökningar av Theranos

Theranos var ett korthus. Det är också många av de appar som HR köper tjänster av.

Ett år pluggade Elisabeth Holmes till Kemiingenjör på Stanford. Sen kände hon att det var dags att revolutionera biologin.  Med den självsäkerhet som ungdomlig naivitet skänkte henne drog Elisabeth Holmes in närmare tio miljarder kronor till sin blodanalys-maskin ”Edison”.   Styrelsen bestod av tunga namn som Henry Kissinger och USAs försvarsminister, men inga biologer eller kemister.

Många labbstudier visar att vi litar på de självsäkra, till och med när vi vet att den självsäkre gång på gång haft fel, medan den akademiskt resonerande osäkre framstår som velig, trots en historia av bättre hitrate.

Vi vet hur det gick: 2015 konstaterade Stanford-professorn och epidemiologen John Ioannidis att inte en enda referentgranskad studie om Theranos metod hade publicats. Strax därpå kom journalisten John Carreyrous artikel i Wall Street Journal.  Då föll korthuset.

Korthuset gör till slut det enda som korthus kan göra: falla

Något liknande ser vi i inom HR.  De digitala lösningarna för bättre hälsa, motivation, motion och lägre personalomsättning poppar upp snabbare än svampar efter ett höstregn. Vi som var med för 25 år sen kommer känner igen ”dot-com-racet” och misstänker att vintern kommer även denna gång.  De billiga pengarna blir dyrare och företagen kommer märka att ribban plötsligt ligger på en högre höjd. Många kommer då riva ut sig.

Mitt råd är att vara tveksam till de företag som bara består av ekonomer och ingenjörer.  Där har du HRs motsvarighet till Theranos.  Inom mitt område ser jag företag som säljer medarbetarundersökningar och barometrar utan att ha en enda beteendevetare i personalen. De är som sjukhus utan läkare.

De kanske har benchmarks med 50 miljoner svar från olika industrier, men vet inte varifrån de kommer och datan är ofta systematiskt snedfördelad. De säljer “benchmark för banker” utan att någon i företaget vet vilka banker eller ens från vilket land. Ofta är det amerikanska värden från till exempel Glassdoor, som är en öppen tjänst där folk svarar på frågor om sina före detta arbetsgivare. Att jämföra de resultaten med en medarbetarundersökning i SEB eller Handelsbanken är som att jämföra äpplen med pumpor.  Jag kan leverera lika pålitliga benchmarks med hjälp av en tärning.

Om någon av mina elever vid University of Wisconsin hade gjort en sån jämförelse så skulle hen ha fått skriva om den delen av uppsatsen, men i företag utan beteendevetare är det ingen som kritiserar det.  Att statliga riskkapitalister som Vinnova, Almi och privata investerare tror på de här företagen är en sak. Det som fascinerar mig är att så många HR-avdelningar blint köper tjänster som jag efter fem minuters googlande ser är beteendevetenskapliga korthus.  

Därav mitt tips: Kolla igenom personalens bakgrund. Om det saknas beteendevetare så bör du själv ställa frågor om allt som luktar metod.

  • Varför tror ni att de här frågorna är rätt frågor här hos oss?
  • Varifrån kommer benchmark?
  • Hur vet ni vilka resultat som är viktigast att jobba vidare med?
  • Får jag prata med den forskare som ni refererar till?

Tagged with:
Posted in Analys

Svenska folkets föränderliga värderingar

När jag tänker på värderingar, så ser jag en ek framför mig. Den har vuxit i flera hundra år för att komma dit den är, och den kommer förändras väldigt sakta och förutsägbart. Ibland är den bilden helt fel. En del av de förslag som nu läggs i Sveriges riksdag tyder på att min tankebild är helt fel. Svenska folkets värderingar är nog igen 500-årig ek, och att forma den växten går just nu ganska bra. Kirkegaards klassiska

“Om vi vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste vi först finna henne där hon är och börja just där är en bra startpunkt, och regeringens utredning av en angiverilag är ett bra exempel.

I det förrförra valet tog Jimmie Åkesson tydligt avstånd från partiets krav att alla offentligt anställda måste ange de papperslösa de mötte i jobbet. “Vårdpersonal ska ägna sig åt vård” sa han, som DN skriver i dagens ledare. Det svenska folket var inte redo för ett sånt krav, och det kändes nog betryggande för vårdpersonal, lärare och andra offentligt anställda. Sverigedemokraterna kändes rimliga, och ökade till nästan 13 procent i det valet.

I det förra valet var Sverigedemokraternas krav tillbaka, nu med Jimmies stöd, men nu var Moderaterna inte redo. Nu tyckte Tobias Billström att ett angiverisystem inte är något “som hör hemma i Sverige utan mer är något som vi förknippar med länder som Östtyskland eller Nordkorea”. Sverigedemokraterna steg till nästan 18 procent.

De här 13 respektive 18 procenten var nog inte stora anhängare av ett angiveri-samhälle, men eftersom de har valt Sverigedemokraterna får de acceptera den här delen av politiken. Det stora hotet var ju horderna av invandrare.

Nu är Sverigedemokraterna uppe i 20,5 procent av rösterna. Moderater, Kristdemokrater och Liberaler har Sverigedemokraterna att tacka för regeringsskiftet. Nu är angiveri-samhället redo att utredas för att så småningom kunna bli svensk lag. Förändringen är hissnande.

Den beteendevetenskapliga gurun Karl Weick fann för länge sen att beteende driver värderingar mycket bättre än värderingar driver beteende.

Handlingar driver värderingar effektivare än värderingar driver handlingar


Det aktuella beteendet här är att ha röstat på Sverigedemokraterna. Att folk gör det är inte konstigt. Jimmie Åkesson ger i debatt efter debatt det mest sympatiska intrycket av alla partiledare, och löftet om 10 kronor lägre literkostnad vid pump är förstås mycket attraktivt för alla ägare av bensin- eller dieseldrivna bilar. Dessutom kan nästan 1/5 av Sverigedemokraternas röster förklaras av hur stort folk bor i Sveriges kommuner. Där man har många kvadratmeter bostadsyta att värma upp, där var löften om snabbt lägre elpriser lovande. Där finns det också många grannar som röster på Sverigedemokraterna.

Det är lite som när Hammarbys fans på en fotbollsmatch kan vara ense om att “det var straff” medan inga AIKare håller med, fast de allihop såg samma händelse. Vår identitet påverkar vår syn på saken. Om vi är Sverigedemokrater och angiveri-lagen är en del av Sverigedemokraternas plattform, då köper vi det. Vi vill gilla det som “våra” politiker gör, precis som vi vill höra att den bil vi har köpt är en bra bil. Vi blir selektiva i vår uppfattningsförmåga. Volvo-ägare är mottagligare för positiv information om Volvo och för negativ information om Volkswagen och Toyota, osv. Vi VILL ha gjort ett bra val, och även i politiken.
När sen Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson driver samma fråga: då accepterar många borgerliga väljare det som för ett tiotal år sen skulle ha varit helt otänkbart.

Lite här, och lite där. Så förändras ett folks värderingar.

Posted in Politik

Vem köper BCGs analys av hemarbete?

En och en halv miljon svenskar jobbade hemma under pandemin. Två av tre gillade det.   Baserat på det enkla resonemanget förstod Professor Stefan Tengblad, Dr Petri Kajonius och jag för två år sen att ungefär en miljon svenskar kommer vilja jobba hemifrån åtminstone ett par dagar i veckan.
Så blev det också.

Från flera företag kom invändningar, men i vår studie svarade 60% av de hemarbetande svarade att de hade uppnått sina affärsmässiga mål under pandemin, och hälften av de återstående 40% hade bara lite för otydliga mål för att kunna veta om de gjort det.

I den sakta växande kurvan över antalet svenska patent syns inga spår av pandemin. Tillväxten tuffade på helt obehindrat, så innovativiteten avtog aldrig.  Det gjorde inte produktiviteten heller.

Det mesta pekar på att hemarbetet ökade produktiviteten
BCG om hemarbete i Dagens Industri

I Dagens Industri påstår Boston Consulting Group (BCG)s Erik Flinck att mötena blir längre och att besluten tar längre tid. The Economist säger att mötena blev kortare under pandemin än de fysiska mötena var före pandemin.  Jag litar mer på The Economist än på ett enda företags subjektiva upplevelse.  Kanske gör BCGs nedsolkade rykte efter Nya Karolinska-affären kan ha gjort att just deras Svenska projekt drar ut på tiden, men Erik Flinck har med stor säkerhet rätt i att de 1500 förändringsprojekt som BCG driver tar längre tid nu än tidigare eftersom fysisk närvaro är ett starkare medium. Mätningar av spegel-neuroner i hjärnan bekräftar det som vi egentligen vetat sen åtminstone femtio år.  Vill man påverka människors beteende så är det oslagbart att fysiskt ta sig till deras arbetsplatser för att ha en dialog med dem, öga till öga.  Därför har också generaler och kungar som ridit tillsammans med sina soldater ofta lyckats bättre i krig.

Från att förändringsprojekt tar längre tid till att distansarbete är ett haveri för företagen är det logiska steget långt. Så länge företagen går bra så är det långsamma förändringsarbetet kanske av godo.  Jag minns tyvärr inte vilken professor vid Handelshögskolan det var som liknade mellanchefer vid tätningsskiktet våtrum; deras uppgift är att skydda verksamheten mot toppchefernas alla förändringsprojekt.   

OM BCG exempelvis har ett uppdrag i Ericsson så är det 400 kontor att besöka för att ha den där dialogen öga till öga. Det är svårt nog, men det blir mångfalt värre om de drygt hundra tusen anställda jobbar hemifrån. Ericsson har ju sen länge inte ens plats för alla anställda att ses på något kontor.  Ericssons aktieägare skulle knappast vilja se en dubblering av de 400 kontoren vare sig i antal eller i kvadratmeter. Det skulle ju sänka lönsamheten och därmed även aktien.  

Det är också möjligt att Erik Flinck agerar i ett kunduppdrag. Det finns en bransch som verkligen lider av hemarbetet: de kommersiella fastighetsbolagen. Där har börskurserna halverats i år och då har vi ännu inte sett konsekvenserna av hybridarbetet fullt ut. Allt eftersom företagens hyreskontrakt går ut är det klart att många vill omförhandla till mindre kontor än tidigare.

Börskursen i år för två stora kommersiella fastighetsbolag

Så vem köper BCGs analys?

För en del är hemarbete ett reellt problem

Målgruppen för rubriken att ”Distansarbete är ett haveri för företagen” är tyvärr chefer som inte vill att deras medarbetare ska jobba hemifrån.  

Den kan till exempel vara chefer med stort kontrollbehov. De som led under pandemin och som fortfarande är frustrerade över att de inte kan ställa sig upp och genast se alla sina medarbetare.  

En trolig andra grupp är chefer med maktabstinens. Att vara det högsta hönset i en grupp är förstås en positiv känsla. Det driver självkänsla och är oundvikligen beroendeframkallande. Den abstinensen upplever de allra flesta före detta chefer som en skön medvind, men att vara chef på distans var knappast lika tillfredställande som att vara det på kontoret.   

Högre chefer lägger generellt också mindre tid och pengar på att ta sig till kontoret. BCGs chef Erik Flinck har en liten trevlig promenad på en dryg kilometer till kontoret. Det har han gemensamt med många av de högre chefer som kräver återgång till kontoren.  Kanske inser de inte hur atypiska de är.  

Medelsvensson sitter 31 minuter i bil eller kollektivtrafik för att ta sig till jobbet. Det är en timme om dagen som försvinner. Fem timmar varje vecka. Ingen vardaglig aktivitet suger så mycket lycka som jobbtransporterna (utom för den lilla minoritet som går, joggar eller cyklar dit).

Pendling fem dagar i veckan från förorten, eller en dag i veckan från gården på landet

I värsta fall blir det med hemarbete som med klimat- och miljöfrågorna: en höger-vänster-fråga.
Det är helt orimligt, men det kan bevisligen ske.     

Tagged with: ,
Posted in Analys

Forskning 3: Köp inte billiga samband

Ett genomgående samband i alla enkäter är att man antingen är nöjd eller missnöjd.

Om du tvivlar så kan du be din leverantör av marknadsundersökningar, kundundersökningar eller medarbetarundersökningar köra en klusteranalys på resultaten från den senaste enkäten.

När vi besvarar lite längre enkäter så blir det ganska snart ett spår på antingen höger eller vänster sida av svarsskalan. En del rör sig mellan 1-3, andra mellan 3-5 i samma femgradiga skala.

Därför är alla sambandsanalyser mellan olika frågor i samma enkät ”billiga samband”.  Det är självklart att nöjdhetsfrågor som NKI eller NPS summerar en stor del av variansen i en kundundersökning. En fullständigt irrelevant fråga som ”gillar du spenat?” brukar fungera rätt bra den med, om den ligger i slutet av enkäten.  Av det bör du inte dra slutsatsen att era kunder vill ha spenat på julbordet, eller att spenat ska vara en komponent i er kommande logotype.  Sambandet mellan frågorna ”tänker du fortsätta köpa våra tjänster?” och ”gillar du spenat?” är bara ett billigt samband. Skräp.

Såna skräp-samband publiceras ofta i affärspressen.

”engagerade medarbetare är X% mer villiga att jobba utöver vad som väntas av dem?”

Frågorna:   

  • Är du engagerad?
  • Är du villig att jobba utöver vad som förväntas av dig?

…återfinns ofta i samma index (t.ex. organisatorisk idenfitikation) och de hör ihop som ler och långhalm; som snuva och hosta i november eller som tunnare kläder och gladare miner i april.

Frågan ”Är du nöjd med din lön?” kommer alltså ha ett starkt samband med ”är du motiverad?” i samma medarbetarundersökning, men när jag har samkört faktiska löner mot motivation så finns det inget samband. Den analysen visar vad som händer när du Åke högre lön än Håkan: ingenting. Åker blir inte ett dugg mer motiverad. Men analysen av frågor i samma enkät skulle få dig att tro det.

Jag vill ju inte att det ska bli som med den lille pojken vars föräldrar ville att han skulle spela basket, eftersom de hade sett att basketspelare är långa.  

Posted in Analys

Feedback-trappan som leder till Tomrummet

”När du hörde dig prata med kunden om kontraktet, då hörde jag att du verkligen lyssnade och använde kundens ord i din argumentation. Bra gjort!”

Tiotusentals konsulter lär oss sina trappor över hur feedback ska gå till. Allihop är ungefär likadana:

  1. JAG-BUDSKAP – Jag såg att….
  2. DEN ANDRES BETEENDE – Du gjorde…
  3. VÄLVILJA – Det här säger jag för din skull…
  4. MIN KÄNSLA – Då känner jag att…
  5. Eventuellt ÖNSKEMÅL – Skulle du i stället kunna…
  6. FÅ KVITTO – Känns det OK?

Sex års studier av kommunikation och 30 år i branschen har kanske gjort mig lite överkänslig, men när jag får feedback i det här formatet är min reaktion istället:

  1. Jag känner igen feedbacktrappan
  2. Jag tänker ”Oj, vad duktig du är som följer modellen”.  
  3. Jag känner mig manipulerad.

Självklart vet jag att det finns mängder av forskning som stödjer det här formatet men det finns lika mycket forskning som stödjer att den bästa feedbacken är den som känns spontan och ärlig. Som jag ser det är ”Spontan och ärlig” i direkt motsats till ”feedback-trappan”, och alla femstegs-modeller.

När jag undervisade i kommunikation vid University of Wisconsin så använde jag i stället en mycket enklare modell.  Den utgår från kommunikationens grundregel ”Du kan inte inte kommunicera”.
Jag har inte skrivit fel; det är två ”inte” i rad. Du kommunicerar ALLTID.
Utmaningen är att vara medveten om VAD du kommunicerar. 

All kommunikation innehåller två dimensioner: Information/fakta och relation.
De flesta av oss har mycket bättre koll på fakta-dimensionen än på relations-dimensionen.   Det beror delvis på att relations-dimensionen till stor del är ickeverbal. Det är lättare att tänka på innehållet (vad vi ska säga, säger och har sagt) än på tonläge, kroppsspråk, medieval och allt det där som påverkar känslan.

När jag får feedback enligt femstegs-modellen så blir min känsla negativ, men det är inte ett negativt budskap på relationsdimensionen, som ”Jag måste erkänna att det här gjorde du faktiskt bra”. Ett sånt budskap känns rätt OK även om det är negativt på relationsdimensionen. Det visar att du inte trodde på mig, men att jag har överpresterat i förhållande till dina förväntningar. Det är inte trevligt, men det är rättframt och ärligt. På det sätt kan det vara motiverande och sänker sjukfrånvaro, även om positiv feedback förstås sänker sjukfrånvaro än mer. Det är de två gröna fälten här nedanför.

Det värsta, och det som gör mig knottrig när jag får feedback enligt femstegsmodellen, är känslan av att jag inte betyder något; känslan av att ha fått feedback av en robot.  
Det är den tredje nivån; det neutrala. Det som Hjalmar Söderberg i Doktor Glas kallar ”Tomrummet”.

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.

Tagged with: , ,
Posted in Kommunikation

Forskning 2: Vi nöjer oss med signifikans

Service profit chain

Många undersökningsföretag agerar som om “forskning” vore en Kung Midas-effekt: vi har haft kontakt med en forskare, alltså har vi “forskning”. Det viktiga är istället vilken forskning de gör själva. Service Profit Chain är ett bra exempel.

Nöjda medarbetare ger företaget nöjda kunder och då klirrar det i kassakistan. Det är i korthet historien bakom Service Profit Chain. Service profit chain är ett bra exempel på beteendevetenskaplig “forskning” som de flesta lite större företag verkligen borde bedriva.

För de allra flesta företag fungerar Service Profit Chain som en modell för att nå lönsamhet och tillväxt* men eftersom kunden nöjer sig med “signifikans” får de den modell som är enklast och billigast för konsulten att ta fram. Det är den gula varianten nedan. Den kanske förklarar 0,5 procent av variansen i lönsamhet. Det låter bra tills du ser att den blå modellen förklarar 50 gånger så mycket av lönsamheten i samma bank. Problemet med den blå modellen är att den är resultatet av kvantitativ analys “forskning” på datan i det aktuella företaget. Det är alltså en skräddarsydd modell. Den är dyrare och mer tidskrävande att ta fram.

När du väljer den gula modellen så får du råd som inte ökar lönsamheten lika mycket som när du väljer den blå modellen.
Det gäller inte bara eNPS/NPS (employee Net Promoter Score). Det gäller även NMI/NKI (nöjd medarbetare/nöjd kund index) och alla andra standardiserade nöjdhetsmått, även om de flesta fungerar lite bättre än just NPS.

Problemet är som om du skulle mäta antalet bilar som passerar Jönköping för att förklara flödet av människor ut och in i Sverige. Det finns säkert en samvarians, men om du verkligen behöver veta hur många människor som passerar våra gränser så är det vid våra gränser du behöver mäta. Det är lite bökigare.

Mitt första jobb** var som Management Trainee på Trygg Hansa. Då berättade Näringslivs-divisionens Controller att det vanligaste misstaget för en controller är att mäta det som är lätt att mäta, och därmed missa att mäta det som är viktigt. Det är det misstaget vi talar om. Den gula kedjan ovan är lätt att mäta. Den blå är mer krävande.

OM ditt företags vinst är 1 miljard per år så kan du tänka dig att den gula kedjan är värd fem miljoner medan den blå kedjan är värd 250 miljoner. Riktigt så enkelt är det inte, men nästan. Låt säga att den kvantitativa analysen för att skapa den gula kedjan kostar tjugotusen kronor medan blå kedjan kostar hundra tusen kronor.

Är det då inte helt fel ställe att spara pengar på?

*Såna analyser har jag lärt mig att inte göra i monopol, för där är nöjda kunder olönsamt. Så är det för service-företag när det är en stor konferens i stan. Överskottet på kunder betyder att man får pressa personalen till att hantera så många kunder som möjligt. Då kan det bli som på akut-intagen under Corona. Vill du uppleva det kan du åka som turist till centrala Paris på våren eller hösten, eller till Spanska solkusten under semestern.

**Efter åren som lärare vid University of Wisconsin i Milwaukee, USA.

Posted in Analys

Baserat på Forskning

”Baserat på forskning” står det i varenda folder jag fick med mig från ”Personal & Chef” på Kistamässan i förra veckan.  Alla medarbetarundersökningar, appar och system som riktar sig till HR  är ”baserade på forskning”.  Det chockerande är hur mycket innehållet i den formuleringen varierar.

VD i ett av företagen har läst en bok av en renommerad amerikansk forskare. Jag frågade forskaren om det företaget. Hon hade aldrig hört talas om dem. Jag såg inte ett spår av hennes forskning i företagets modeller. De hade lika gärna kunnat skriva ”baserat på forskning av J.K Rowling” eftersom VD hade läst ”Harry Potter”.  Ett annat företag mailade sitt frågebatteri till en renommerad forskare som svarade att det där ser väl OK ut. Det var deras ”forskning”.

Är "forskning" bara en stämpel?
Är “forskning” bara en stämpel?

Om jag hade fått en krona för varje företag som marknadsförde ”forskningsbaserade” appar som ställer samma frågor till alla kunder så skulle det ha räckt till en lunch i kafeterian. Tyvärr är exakt samma frågor till alla företag inte är särskilt bra. Företag är olika inte bara beroende på människorna. Vad de gör och var de gör det gör att företag är som att jämföra äpplen med månlandare.  Relationer i företag kan vara dysfunktionella på hundratals olika sätt, och olikheterna blev ännu större 2020, när vi kom på att vi kunde jobba lika bra hemifrån. Jag säger inte att alla leverantörerna ljuger, men jag tvivlar på att de här produkterna skulle klara en forskningsrevision.

Så länge du inte ställer några motfrågor kommer mindre seriösa företag fortsätta urvattna begreppet ”forskningsbaserat”. Forskning är dyrt, jobbigt och tidskrävande. Jag har själv jobbat med det här i ett av de ledande företagen. Under de åren investerade det företaget mer än fem miljoner på forskning, kanske närmare tio.  Den investeringen gör det svårt att konkurrera prismässigt med leverantören som tyckte det räckte med ett mejl till en forskare.  

Så länge du som köper undersökningar inte bryr dig så vinner de oseriösa. Då är forskning väldigt olönsam.  Resultatet är att du får en ofullständig, eller felaktig bild av arbetsklimatet. I värsta fall åtgärdar du fel saker. Arbetsklimatet, motivationen, produktiviteten kundnöjdheten och lönsamheten i ditt företag blir sämre än den kunnat vara.

Så jag ber dig: kräv att få veta HUR de frågor som ställs är framforskade, och hur denna forskning hjälper dig att välja vilka frågor du ska prioritera.

En enkel fråga är hur många procent av omsättningen företaget lagt på denna forskning det senaste året och de senaste fem åren. Om det är mindre än fem procent så är det knappast ett kunskapsdrivet företag. Företag inom IT och medicinföretag lägger generellt över tio procent på forskning.

Posted in Analys, Kommunikation, Uncategorized

Big Quit blir Quiet Quit

Det är bara ett halvår sen vi pratade om ”the Big Quit”?  Då var konjunkturen på väg brant uppför och folk hade vant sig vid en frihet som många arbetsgivare inte ville låta dem behålla.

I bristyrken kommer vi få höra mer om det.  Rekryterare märker hur de jobbsökandes intresse snabbt svalnar när de förklarar att det är på kontoret jobbet ska utföras, och tvärtom när de kan berätta om att arbetsgivaren är flexibel.

– Men –

Lågkonjunkturen ändrar ekvationen för breda yrkeskategorier. Nu är kapital åter en bristvara och jobb något att eftersträva.  Typiskt är ett uttalande som Shantanu Despande, VD Bombay Shaving Co

”unga karriärister ska vara beredda att jobba 18 timmar om dagen”

Shantanu Despande, VD Bombay Shaving Co

Han tänker kanske att han jobbade 18 timmar per dygn, och det betalade sig. Då glömmer han att många andra jobbade precis lika mycket, men att bara någon promille kunde göra den typen av karriär som gjorde det rimligt att försaka hela sin vuxna ungdom.  Samma ”falska morot” gäller alla som köper lotter, barn som spelar fotboll eller hockey för att bli proffs (0,07% tjänar någonsin några pengar på sin idrott) och jurister/revisorer i partnerägda byråer, där ungdomarna förväntas slita hund i fem-sex år för att sen få veta om de blir upptagna som partners eller inte.  

På dödsbädden är för stort fokus på karriären det som flest män ångrar.

Herr Despande tänker nog också att de anställda inte har något val. Det tror många arbetsgivare när arbetsmarknaden krymper ihop som en misslyckad sufflé, men det är fel. De anställda har alltid ett val. Då är ”Big Quit” den mindre risken. Den större är ”the Qiet Quit”; att de anställda bestämmer sig för att göra nytta för den lön man får, men inte mer.

”OM min lön är en 543-del av herr Despandes lön, så räcker det att jag jobbar en 543e-del så hårt”.

I Sverige är lönespridningen förstås rimligare, men Vattenfalls VD Annika Borg tjänar 36 gånger medelsvenssons lön. Den löneskillnaden gör det retoriskt omöjligt för Annika Borg att säga till personalen att ”vi” måste jobba hårdare.

Min lön är en 36e-del av din lön.

Det påminner mig också om den svenske VD som på julfesten hoppade upp på ett bord och ropade till personalen att han bara vill ha de som älskar företaget och brinner för jobbet. De som känner så skulle köa hos honom. Han pekade också ut en kvinna i HR och föreslog att de som var där för att få en lön kunde köa hos henne så skulle de få X månaders lön för att säga upp sig. Det blev en lång kö till henne.

Han hade nog glömt det svenska ordet ”lagom”. Innan pandemin var ”lagom” att hinna gå förbi svampstället, att springa en runda innan middagen, att hämta upp barnen från dagis utan att komma springande med andan i halsen.

Under pandemin blev det normalt att kunna tvätta på arbetstid. Att kunna sätta en gryta på morgonen som man har koll på under dagen.  Att ta en halvtimmes paus från jobbet när barnen kommer hem från skolan. 31 minuters pendlande till kontoret betyder att tio timmar om i veckan går till den mest lyckosänkande aktivitet som finns.  

Problemet med ”Quiet Quit” är att det inte syns. Företaget har hela lönekostnaden kvar, men produktiviteten, kundtillfredställelsen och alla värdedrivande processer sjunker.

Innan du använder ordet ”Vi”; jämför publikens lön med din egen.
Innan du bestämmer att ”jobbet ska ske på kontoret”; lär dig vad det är du tvingar dem att försaka.

Om ett år kommer aktieägarna se skillnaden mellan om personalen jobbat med arbetsglädje, eller lagom.

Posted in Gini, Jämlikhet

Det viktigaste en politiker gör är att avgå.  

Hur illa vi Socialdemokrater, Miljöpartister, Centerpartister och Vänsterpartister än tycker om Sverigedemokraterna så erkänner vi förlusten. Ingen pratar om valfusk.
Nu glömmer vi att Ulf Kristersson ljög gång på gång under valspurten.   

Det gör den här veckan till en vacker vecka för Sveriges demokrati.

I år är det 225 år sen George Washington avgick efter åtta år som USAs president. Det borde vara en högtidsdag för alla amerikaner.

Magdalena Anderssons sista åtgärd som statsminister skulle kunna vara ett samtal till Donald Trump:

Titta Donald! Så här går det till i en demokrati.  

Posted in Politik

Är protesterna på H&M ett litet oväder, eller är det en orkan?

Barometrarna har aldrig varit viktigare än nu.

När Helena Helmersson och Karl-Johan Persson gick ut med beskedet att alla medarbetare måste jobba på kontoret minst fyra dagar i veckan så tog det inte lång tid innan protesterna kom.

Men är tusen underskrifter något att bry sig om?
– Är de tusen en liten arg minoritet, eller är de representativa?

Det är i de här lägena en barometer-enkät är så viktig.
OM engagemanget störtdyker tvärsigenom hela bolaget så vet Helmersson och Persson att många känner på samma sätt.

OM engagemanget vänder uppåt igen efter någon vecka, då vet ledningen att det inte var en viktig fråga.

MEN om engagemanget störtdyker för att sen ligga lågt, vecka efter vecka, då är det på sikt riktigt stora värden som försvinner för aktieägarna. När det närvarokravet träder i kraft i december så kan det redan ha orsakt H&M stora förluster.

Är alla arga, eller bara några få? Är det långvarigt, eller blåser det över?
OM H&Ms engagemang följer något som liknar den röda kurvan ovan så är det dags att sälja aktien, men den gröna kurvan är inget problem alls.
  • Skillnaden mellan personal som älskar sitt jobb och personal som bara är fysiskt närvarande; den är enorm även i en vanlig H&M-butik.  Som kund vet man nästan omedelbart.
  • När kunden inte trivs så köper inte kunden. Det är som att ha minusgrader i butiken.
  • Resten förstår du nog.

Ps. Med 30 års erfarenhet av att förklara mellan en femtedel och hälften av variansen av i stort sett alla värdeskapande processer i företag fascinerar det mig hur ofta företagsledningar tar såna här beslut utan att ha säkrat upp en chans att kolla hur det slår.

Posted in Aktievärdering, Kommunikation