“Nu avtar distansarbetandet“, rapporterar Sveriges Radio i Ekot. Det var väntat. Även om två av tre som jobbar hybrid trivs med det så finns det ju en stor minoritet som inte gör det. Dit hör många chefer som tycker det är svårare att vara chef idag.
De cheferna har troligen helt rätt. Fram till 2019 var ju jobbet och hemmet två helt olika arenor. Chefer behövde bara ägna artigt intresse för medarbetarnas privatliv. Jobbet skedde på jobbet (dvs kontoret).
Pandemin innebar att de två arenorna slogs ihop. Vi jobbade hemifrån. En del av oss saknade kollegorna, andra saknade ett eget rum att jobba ifrån därhemma. Andras jobb blev lidande för att de var gifta med någon som tyckte de skulle sköta disk, tvätt och städ när de ändå var hemma.
Så nu pågår en dragkamp för eller emot att dra isär de två arenorna igen. En del ledningsgrupper talar då om arbetsgemenskapen men, som Peter Bjellerup i Tankesmedjan för ett smartare Arbetsliv påpekar, är det snarare en arbetsPLATSgemenskap de då talar om.
Under hemarbetets första år (2020) fanns stora farhågor att medarbetare skulle känna mindre samhörighet med sina företag när arbetsgivaren bara var en skärm. Så blev det inte. Engagemanget och identifikationen med den egna organisationen har vare sig stigit eller sjunkit nämnvärt sen 2019.
De som kämpar för återgång till kontoren har en tydlig poäng. De som enbart jobbar på distans är inte lika engagerade. Vi behöver träffas. Detsamma gäller å andra sidan de som har återgått till kontorsarbete fem dagar i veckan. Mest engagerade är hybrid-arbetarna, de som själva kan bestämma hur många dagar de ska jobba tillsammans, och då väljer ungefär 50/50 kontor/distans.
Att bli beordrad till kontoret är ett sänke för motivationen. Det borde inte överraska någon som följt de senaste 20 årens forskning om Self Determination Theory (SDT). Eftersom arbete på distans uppenbarligen fungerar så upplevs ordern att återgå till kontoret som en onödig inskränkning i medarbetarnas frihet.
Samtidigt vill de flesta av oss träffa våra kollegor lite då och då. För många chefer är det detsamma som kontoret. Vi lär oss snabbare när vi ses fysiskt och vi skapar förtroende lättare när vi är i samma rum, och då underlättas även digitalt samarbete. För många chefer betyder det här “kontoret”. Så kan det vara, men det kan också vara ett exempel på dålig fantasi. Kontoret är vi vana vid. Vi har haft kontor i över hundra år, men samarbete kan ske på en massa olika platser.
Av alternativen ovan är kontoret troligen klimatmässigt sämst. Om några av grannarna jobbar tillsammans så får ni det sociala, och upplevelsen av att sitta bredvid folk som jobbar, men det blir ingen transport och inget kontor som står tomt 85-90% av tiden. Träffas du och kollegorna hemma hos någon i gruppen så sitter ni också i ett rum som ändå värms upp. På kontorshotell hyr du ett rum som någon annan hyr före och efter dig. Att välja smartare kan spara upp till 58% av ditt arbetsrelaterade koldioxid-utsläpp.
Det troligen starkaste argumentet för att behålla kontoren är den makroekonomiska stabiliteten. Företags hyreskontrakt är ofta femåriga. De kontrakt som tecknades 2018 går alltså ut nu. Då visste vi inte att vi kunde arbeta på distans. Nu vet vi det. Besparingen kan vara ett par hundratusen kronor per medarbetare och år. På väg in i en lågkonjunktur är det naturligt att titta på en sån stor kostnadspost. Det räcker med att vart femte företag väljer att säga upp sina kontor, eller att alla företagen minskar sin kontorsyta med en femtedel. Då har vi kris i den kommersiella fastighetsbranschen, 33 år efter att fastighetsbolaget Nyckeln startade 1990-talets fastighetskris. Den branschen är dessutom högt belånad. Svenska banker har ca 1800 miljarder kronor i lån till kommersiella fastighetsförvaltare. Du förstår resten…
Mot det står som sagt engagemanget. De allra flesta av oss vill (bara) träffa kollegorna ett par dagar i veckan. Engagemanget driver i sin tur alla affärskritiska processer. Under 30 år som beteendevetenskaplig analytiker har jag förklarat mellan en femtedel och hälften av variansen i produktivitet, kundtillfredställelse, effektivitet och lönsamhet med medarbetarnas engagemang i en stor del av Sveriges mer välkända företag.
Från USA meddelar Stanfords Guru Nick Bloom att företag som låter medarbetarna välja var de ska jobba har 30-50% lägre personalomsättning. Både där och här är det också avsevärt lättare att rekrytera till jobb som erbjuder flexibilitet. Det kan förändras om arbetslösheten skjuter i höjden i den annalkande lågkonjunkturen, påpekar strategikonsulten Henrik Jarleskog, men ett alternativ är en tudelning; att arbetslösheten stiger i lägre betalda arbeten medan eftersökt expertis fortsätter vara en bristvara. Alltså kan experter och högre chefer fortsätta jobba varifrån de vill.
I silicon valley pågår en febril aktivitet med teknik för distansarbete. Det kommer alltså bara gå bättre och bättre att jobba på distans. Därför är det naturligt att de nya företagen inte längre tänker “kontor”. Hybridarbete är ju effektivare och billigare! Hybrid (frihet att välja) ökar produktiviteten.
Dragkampen kommer pågå i flera år, men personligen sätter jag mina pengar på Hybridarbetet.