För 14 år sen var Sveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin för tidigt ute med begreppet “skitår”. Han hade inte hade sett 2023. Hade han vetat vad som skulle komma i fjol så hade nog Sven-Otto väntat med det begreppet. Det mesta som gick dåligt 2023 påbörjades dock tidigare.
Till exempel var det i februari 2022 som Putin anföll Ukraina. Israels regering hade i många år stöttat Hamas för att slippa diskutera en tvånations-lösning och det var 2022 som Sverige fick en regering som var beroende av Sverigedemokraterna.
2024 är ett nytt år. Risken för ett klimathaveri är det värsta hotet, men det finns också väldigt mycket som kan bli bra.
Den artificiella intelligensen kommer vi inte undan. Det är bara att svälja och hoppas. Möjligheterna är enorma men vi ser redan uppsägningar. Den första stora vågen av användare har avtagit, men det är normalt sett då som de konkreta applikationerna börjar komma.
Hybridarbetet är också här för att stanna. En och annan bakåtsträvare kommer försöka bromsa. Många kommer tvingas tillbaka till kontor där de får svårare att koncentrera sig, men i längden kan marknaden inte stoppas.
3d-skrivarna som vi gör små plastfigurer av kommer inte förändra våra liv. De är leksaker, men den additiva tillverkningen kommer att förändra allt. Hus och bilar kan redan “skrivas ut” i 3d-skrivare. När arkitekten kan ställa en skrivare på platsen där du vill ha ditt hus så har väldigt många kategorier av arbetare blivit av med sina jobb.
Mass Online Education innebär att utbildning blir tillgängligt för väldigt många fler människor än hittills. Jag har själv gått kurser i det öppna statistik-programmet R, ledarskap på distans och att skriva serier för TV. Ingen av kurserna jag gått har haft färre än 30 000 deltagare, och ingen har kostat pengar om jag struntar i att få diplom (vilket kostar 50 dollar). Det här innebär förstås att fattiga men flitiga människor runtom i världen får tillgång till den kunskap som vi i västvärlden i stort sett har varit ensamma om. Tänk den tanken tillsammans med tanken att hybridarbete gör det möjligt att anställa medarbetare som bor i Uzbekistan, Nya Guinea, Bangladesh och Argentina till samma arbetsgrupp. Mycket snart konkurrerar du på en global arbetsmarknad som du kommer få svårt att ens förstå. Där det tidigare var en fördel att bo nära kontoret så är det allt fler företag som vill se till att de har medarbetare spridda i olika tidszoner, så att projekt kan pågå 24 timmar om dygnet.
Finansiella innovationer som värdepapperisering, skräpobligationer och kryptobörsen FTX går ofta åt pipan och då brinner stora belopp, men det går allt fortare. Jack Mas kritik, att kinesiska banker agerar som pantbanker, är lika relevant för de svenska storbankerna. Uppstickarna tänker mer som beteendevetare. Kryptovalutorna är inte heller någonting som kom och försvann. De är inte nödvändigtvis bra investeringar, men de kommer påverka hur vi betalar i framtiden.
Deglobaliseringen är en sorg. Mänsklighetens trettio bästa år började med Nixons besök i Kina och tog slut i samma land. Kina tror inte längre på den regelbaserade världsordning som lyfte en miljon människor i månaden ur fattigdom. Ett mäktigt Kina kanske kan tjäna mer på en världsordning som utgår från bilaterala förhandlingar, men för världens fattiga är det en sorg att utvecklingen vändes när vi var så nära att utrota fattigdom. För dig och mig kan det betyda att vi inte behöver konkurrera om jobben på en öppen världsmarknad, men enligt the Economist skulle en helt fri arbetsmarknad kunna betyda att världen vore dubbelt så rik som den är idag.
…och så klimatet då! Av Paris-avtalets 1,5 grader finns det nu 0,1 grader kvar. Världen har 3,5 ppm mer klimatgaser i luften än för ett år sen, och tyvärr är Sverige långt ifrån det enda landet som monterar ner sin klimatpolitik. Om det är möjligt att blanka klimatet så är det tyvärr en bra investering.