Stridsropet var ”If you cannot measure it you cannot manage it”. Det kom ur ledningens perspektiv. Det få insåg då var att man var att det här skulle ta död på den våg att värderingsstyrt ledarskap och empowerment som hade sköljt över västvärlden under ett decennium. Jag gjorde det absolut inte. Som ”intellectual capital controller” i ett försäkringsbolag och sen VD för ett konsultbolag i mätindustrin var jag en av de ivrigaste förespråkarna för mer mätning. Så fel jag hade.
Ändå hade jag läst Harvard-professorn Shoshana Zuboffs ”In the Age of the Smart Machine” där hon beskriver hur datoriseringen antingen kan användas för att öka medarbetarnas empowerment eller för att öka ledningens kontroll. Nyckelordet var ELLER. Jag ville att de nya möjligheterna skulle användas för empowerment OCH decentralisering, men genom att jobba på makro-nivå så ökade jag snarare ledningens kontroll. De två perspektiven går dåligt ihop. ”Lång dvärg” är lätt att säga men svårt att göra.
Ett bra exempel är den Svenska skolan. Friskolereformen och skolpengen ledde till ett behov av kontroll. Poängen var att man ville decentralisera beslutsfattandet. Idag ser vi resultatet. Lärarna blev de stora förlorarna. Därnäst eleverna. Resultaten syns i Pisa-mätningarna.
Efter Fredrik Jönssons och min egen artikel i Göteborgsposten har jag fått uppskattning och väldigt bra kommentarer från lärare. En av de bästa är från Kjell Corneliusson, klass och speciallärare i Vänersborg. Kjell har listat alla sina aktiviteter och markerat vilka han gör ofta och vilka han gör sällan. Han listar över hundra aktiviteter. Bilden är chockerande tydlig. Mätandet går tveklöst ut över undervisningstiden. New Public Management tvingar våra lärare att ”spela tennis med ögonen på resultattavlan”. Med betyg från fyran ökar den mätbördan ännu mer och kommer ännu tidigare.
Kolumnerna från vänster till höger anger hur ofta en aktivitet sker. A sker alltså mycket ofta.
Nyckeln i värderingsstyrt ledarskap var förtroende. Om alla köper in på vad det är vi ska göra och hur vi ska jobba så kan du släppa tyglarna och låta dem göra det. Det är precis det vi inte har gjort med våra lärare.
Jag känner att den Svenska skolans utförsbacke är en läxa för alla Svenskar som jobbar i en stor organisation. Samma sak kan förstås hända i Volvo, Ericsson eller Atlas Copco.