En konsultsanning behöver inte vara en sanning

 En “konsultsanning” är ett uttalande som går hem i ledningsgrupper.  Det gör konsulten till hjälte på hemmaplan eftersom den populäriteten drar hem nya affärer till konsultföretaget. 

Vetenskapsradion rapporterar att konsulter får allt större inflytande över utredningar som ligger till grund för politiska beslut inom stat, kommun och landsting. Samtidigt är det svårare att granska konsulternas resultat, jämfört med om oberoende forskare skulle göra samma jobb.

I många år har offentlig sektor sneglat på näringslivet. Näringslivet i sin tur sneglar på de största multinationella företagen. Det betyder att det våra största företag gör, det gör också resten av arbetsmarknaden.  Genomslaget är totalt. Ett exempel är HR Transformation, en amerikansk trend som fick enormt genomslag innan forskare egentligen hann med att utvärdera det. Nu har flera av de största företagen upptäckt nackdelarna och börjat frångå HR Transformation, men under tiden har samma förändring genomförts i tusentals företag.

Det här mönstret gynnar förstås privata konsulter. De största företagen i det privata näringslivet har ju alltid anlitat konsulter.  Eftersom Volvo, Ericsson och Astra Zeneca står som förebild för politiker och chefer inom offentlig sektor så gör de samma sak. Mest av allt gynnar det den finaste och dyraste av konsulter: McKinsey.

konsult

McKinsey jobbar på ett rätt speciellt sätt. De kommer in med ett team i mörka kostymer där alla genast vet precis vad de ska göra. De sätter upp ett litet ”läger” och begär in mängder av siffror från organisationen. Sen jobbar de långt in på kvällarna och så kommer de fram till ungefär samma slutsats som de kom fram till i den förra, förrförra och förrförrförra kunden.  En typisk McKinsey-slutsats är att företaget ska centralisera produktionen och använda färre men koncern-gemensamma komponenter för att därmed nå kostnadsfördelar samtidigt som ett antal olika varumärken vidmaktshålls gentemot kund.  Den svårlästa rapporten inkluderar McKinseys strategiska diamant och innehåller ofta ett strategiskt tempel.

En skillnad mellan konsulter och forskare är att konsulten är kundfokuserad medan forskaren snarare är sannings-fokuserad. Som köpare av konsult vet du därför att rapporten troligen kommer utmynna i en rekommendation för det du vill göra.  Det vet du inte med en forskare.  I det ljuset får man se McKinseys eventuella rekommendation till Vattenfall att expandera med hjälp av företagsköp.  McKinsey rekryterar bara toppstudenter från de bästa utbildningarna. Deras rapporter är alltid imponerande läsning.  Jag fick en gång tillfälle att läsa de rapporter som Trygg-Hansas ledning hade beställt från ledande konsulter och investment-banker inför köpet av Amerikanska Home Insurance company i New York.  Jag kom på mig själv med att bli övertygad om vilken lysande möjlighet det här var, trots att jag visste att köpet hade visat sig vara en ren katastrof.  En forskare hade kanske börjat med en genomgång av forskningen om fusioner. Att runt hälften av alla fusioner misslyckas är inte direkt uppbygglig läsning för köpsugna politiker, men visst vore en genomgång av oddsen vara relevant information?

En annan aspekt av att vara kundfokuserad är att konsulter standardiserar sina tillvägagångssätt för att på snabbaste och billigaste möjliga sätt kunna komma fram till det underlag som köparen vill ha. Man standardiserar också format för att kunna leverera snygga rapporter och presentationer. Allt det ger nöjdare kunder, men det ökar knappast chansen för att rekommendera rätt beslut.

Akademin är det bäst fungerande kvalitetssystem vi har. Den som har en doktorshatt kommer så gott som alltid vara väldigt väl insatt på frågor inom det aktuella området. Att tillsätta en konsult för att samordna rapporter från olika forskare kan vara relevant, men att byta ut forskare mot konsulter är ett recept för fler dåliga affärer som Nuon.

Tagged with: , ,
Posted in Uncategorized