Det går ungefär 24 kvinnor på varje man i den miljö där våra småbarn växer upp. Det präglar barnens vardag på många sätt. Om du går ut i en park och tittar på dagisbarnen så får du en illustration av den största belagda skillnaden mellan män och kvinnor: synen på risk. Du ser inga fem- eller sexåringar uppe i träden. På vintern får barnen åka pulka i backar med en sammanlagd lutning av två till tre meter. Inne på dagisen är fokus på tystnad massivt. Brottning är numera totalförbjudet, liksom att fäktas och hundra andra saker som barn alltid har älskat att göra.
I Norge har man mycket fler män som jobbar i dagis än vad vi har här. Istället lär vi personalen att aldrig säga ”tuff” eller ”ball” om pojkarna och ”söt” eller ”fin” om flickorna, som om ett censurerat språk kunde kompensera för frånvaron av manliga förebilder. Våra problem att rekrytera män till dagis eskalerade för 15 år sen. Efter skriverierna om en pedofil som filmade på en förskola i Örebrotrakten var det många män som hoppade av utbildningen till förskollärare. De vittnade om att de kände hur folk misstänkte dem för att vara pedofiler. Många privata förskolor tog informella beslut om att inte anställa några män alls. Andra tog beslut om att inga män någonsin fick vara ensamma med barnen. Ytterligare andra tog beslut om att män aldrig fick byta blöjor på barnen. Alla besluten är fullt förståeliga och samtidigt groteskt överdrivna. Andelen pedofiler är ju försvinnande liten. Närmare en och en halv miljon barn har passerat genom svenska förskolor sen pedofilen i Örebro, men andelen män i Svenska förskolor är fortfarande kvar på en ohälsosamt låg nivå.
Som ordförande för en förskola märkte jag tydligt hur mycket bättre det fungerade när vi lyckades upprätthålla en blandad personalstyrka. Framför allt hade pojkarna roligare på dagis och kvinnorna upplevde småpojkarna som mindre problematiska. Tyvärr var det svårt att få tag på och behålla männen så det blev bara korta avbrott i den totala kvinnliga dominansen.
Risken är förstås att samma sak händer denna gång. Att vi låter två fall av pedofili på 1,5 miljoner barn förstöra kvaliteten i våra förskolor. Då tillåter vi en säker försämring av barnens miljö för att undvika en risk som är mikroskopisk, men väldigt lätt och obehaglig att föreställa sig*.
* För dem som läser Daniel Kahnemans bok Tänka snabbt och Långsamt: Här har vi ett bra exempel på tankefällan som Kahneman kallar ”affektheruestik”.