Lyckligt gift eller gift pga lyckan?

För två år sen fick jag förmånen att producera Wise Happiness; Sveriges troligen bästa undersökning om lycka. I den såg vi hur väldigt viktigt jobbet var för din lycka, men även att de av oss som hade en vuxen människa att dela vårt liv med var klart lyckligare än resten.  Nu reproducerar TNS Sifo den undersökningen och kommer fram till samma resultat. Det är väldigt bra, men vad betyder det egentligen?

Den enklaste tolkningen är ju att vi blir lyckligare av att vara sambos eller gifta.  Om du gör den tolkningen så är det naturliga att vilja bli sambo eller gift. Är du ensam så betyder det en möjlighet att bli mer lycklig än du är idag. 

Presentation1

Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är de som är lyckliga i sig själva som BLIR sambos och gifter sig. En lycklig person är ju attraktivare och roligare att vara med än en som inte är lycklig. Om det är så, då fungerar relationen inte alls som lyckoskapare. 

Det här är korrelationssstudiens förbannelse. Vi kan inte bestämma kausaliteten. Därför hoppas jag att någon tar sig an den frågan. Man kan t.ex. fråga ett stort antal universitetsstudenter hur lyckliga de är. Sen kan man följa upp dem fem år senare. Hur lyckliga är de nu? Är de som var lyckligast som studenter oftare sambos än de som var mindre lyckliga? Har de som är sambos/gifta blivit lyckligare än de var för fem år sen?

Ps. Tycker du det här är en fråga för statistiker och andra nördar (som mig)? Det är det inte. Om du gifter dig för att bli lyckligare så vill du väl veta om det egentligen fungerar, eller om du bara tar med dig din nuvarande lyckonivå in i äktenskapet.

Tagged with: , ,
Posted in Uncategorized
2 comments on “Lyckligt gift eller gift pga lyckan?
  1. Du ställer en intressant fråga om hönan och ägget. Sedan är en annan fråga om det är lycka vi hela tiden måste eftersträva. Det kan ibland skapa lyckojakts-ångest tror jag. Det finns ju andra sätt att se på livet, som att lyckan kan komma och gå i livet men det kan kännas djupt meningsfullt att uppleva både och. Det är lite det man tränar sig i genom Mindfulness i dess vidaste bemärkelse.

    Mina tankar går även till går till anknytningsteorin. Om vi fått en hyggligt trygg anknytning så kan vi känna lättare känna tillit till andra och ta emot det stöd som erbjuds andra och också känna det värdefulla i dela känslor med andra. Om man inte fått denna grundtrygghet kan man reparera den med nya erfarenheter trygg anknytning genom relationen med en nära vän eller en partner. Vissa människor har dock så liten trygghet att de inte vill riskera hjärtesorg genom att ge sig in i en relation men kan leva att gott liv på andra områden i livet som ger mening. Ibland rationaliserar människor sina livsval för att det är för smärtsamt att verkligen ställa sig frågan om man vill och vågar gå in i en relation.

    Jag tror att om vi alla behöver relationer, men de kan se olika ut i form av särbo, sambo, äktenskap eller nära vänskap.
    Jag tror nära relationer när både psykisk och psykisk hälsa och att det trygga relationer både blir hönan och ägget.

    • Marten says:

      Vilket bra svar! Tack Helena!
      Jag håller verkligen med dig både om faran i lyckojakten. Speciellt om man ser jakten på lycka som ett individualistiskt projekt så kan det bli en press att känna sig lycklig jämt och ständigt: att jaga omkring för att hinna med alla de saker som “ska” göra mig lycklig samtidigt som man tvångsmässigt pressar upp smilbanden. Mycket bättre då med en trygg och kärleksfull anknytning, gärna till en annan vuxen människa som ger en känsla av att man duger som man är.
      I den första Wise-happiness-enkäten fick vi med en liten grupp människor som levde i kollektiv (de är kanske överrepresenterade i webb-paneler). De var väldigt lyckliga, men för få för att vi skulle våga göra något av det. Jag håller alltså med dig: varma relationer till andra (och helst då vuxna) gör oss både lyckligare och lättare att bygga en romantisk relation till.