Makt är inte som mat. Mat blir man mätt av. Makt är snarare som socker. Ju mer du får desto mer vill du ha. Det gäller även i små doser. Därför är suget efter medinflytande alltid större i länder som Sverige än i mer autokratiska länder som Ryssland eller Filippinerna. Det här är inte ett problem men det leder tyvärr ofta till feltolkningar av enkäter. På DN Debatt gör BRIS och Rädda Barnen det felet. De skriver att ”60 procent av de 25 000 svarande ungdomarna ha mer inflytande och fler möjligheter att påverka i frågor som rör barn”. Slutsatsen är att ”vi måste lyssna mer på barn och unga och ge dem verkligt inflytande”. Om maktforskarna har rätt kommer det leda till att 70 eller 75 procent vill ha mer inflytande i nästa undersökning. Har problemet då blivit ännu större?
I lärarbarometern, där 500 lärare tre gånger om året svarar på hur nöjda de är med sitt jobb och ett litet antal viktiga dimensionerna av det, visade det sig än en gång att det överlägset viktigaste är att hjälpa barnen utvecklas. I en regression förklarar lärarnas möjlighet att hjälpa barnen utvecklas hela 37 procent av variansen i hur nöjda Svenska lärare är med sitt yrkesval. Därefter kommer den egna utvecklingen på drygt 6 procent och sist kommer den så hett omdiskuterade lönen med en förklaringsgrad av en procent av variansen.
Att anordna ännu fler elevråd gör inte att lärarna får mer tid till den tid med barnen som de brinner för. Tvärtom. Alla signaler pekar på ett stort behov av att rensa lärarnas agenda från plikter som håller dem borta från kärnan i sitt jobb: undervisningen.