Jag, en rasist

Idag är vi många som pekar finger på de 13 procent som har röstat på Sverigedemokraterna. ”Rasister” säger vi, och ber dem som röstat på SD säga upp bekantskapen på Facebook.

Rasism är en cancer vi alla bär på

Rasism är en cancer vi alla bär på

Under valrörelsen har jag stått 10-12 timmar/vecka utanför Socialdemokraternas valstuga vid Sergels Torg. Jag måste ha pratat med långt över femtio blivande SD-väljare. Jag ska erkänna att jag inte lyckades omvända en enda.

Ofta var det tjocka medelålders eller äldre män i slitna kläder som kom klivande med arg blick. De här männen stämmer å andra sidan med min bild av en SD-väljare.  Då är risken stor att jag glömmer de som inte stämde in i bilden, men så här är min minnesbild: Det här är folk som har jobbat många år men nu är arbetslösa. De känner sig lurade. Datoriseringen har gjort hundratusentals jobb i Sverige onödiga, och kommer fortsätta göra det under resten av våra liv. De här marginaliserade medelålders männen kommer bara bli fler.  Grattis Jimmy!

Men en helt annorlunda SD-väljare jag minns var en liten mörk äldre kvinna som hade kommit till Sverige 1966 och jobbat i vården fram till pensionen.  Hon var så förbannad på andra, nyare, invandrare. Framför allt var hon förbannad på en marockansk kvinna som tyckte sig vara för fin för att jobba. Den marockanska kvinnan hade rullat ut sin stora privata matta i moskén och förklarat att hon minsann fick lön från samhället. Den här mörka lilla kvinnan med 40 år i långvården var nog en av de 16 procent av SD-väljarna som kom från mitt parti. Hennes röst på Jimmy är mitt misslyckande.

Att färre av årets SD-väljare kom från vänstern beror enbart på att vänstern hade väldigt få väljare i fjolårets val. V är vare sig immuna eller fria från skuld. SD har fått väljare från alla partier ungefär i proportion med partiernas storlek i fjolårets val, bortsett från Moderaterna som ju gjorde ett väldigt mycket bättre val 2010 än i år.    

IKEA har som tradition att deras medarbetare på affärsresa bor på ett billigt motell utanför staden. Det är väldigt smart. Om en medarbetare får ett erbjudande om ett ännu billigare rum på Sheraton så tackar man nej, för andra medarbetare ser inte räkningen. De ser bara att nu bor vi på Sheraton. För ”min” invandrarkvinna är den marockanska kvinnan motsvarigheten till en IKEA-kollega på Sheraton.  Marockanskans överlägsna beteende fick henne att misstro rättvisan i det svenska samhället.

Igår gick jag på en demonstration mot rasismen. Dagen efter valet trodde jag att alla vi som inte röstat på SD kunde enas. Där fick jag lyssna på talare som skyllde rasismen på Moderaterna och som ville förbjuda både Sverigedemokraterna och rasismen. Efter det ropade vi ”krossa rasismen, nu, nu nu!” som om rasismen var något vi kunde slå sönder. Tänk om det vore så enkelt!

När jag för 30 år sen för första gången bytte om i ett omklädningsrum där alla andra var svarta kände jag ett vagt obehag innan jag kom på vad som var ”fel”. Sen kom jag på mig själv med att hålla handen på min plånbok. Det här var andra unga friidrottare som skulle tävla i samma gala som jag. Vad höll jag på med? Det var en nyttig insikt.

Rasismen är väldigt lätt att se hos andra, men jag är inte fri från rasism. Om du tror du är fri från rasism så gör det här testet.  jag fick “moderately rasist” Berätta gärna vad du fick för resultat.

De flesta av oss har vuxit upp i ett samhälle där alla var bleka i huden från September till Juni. Om vi sen blir arbetslösa samtidigt som var femte svensk har ett helt annat utseende så är det inte konstigt om vi vill vrida klockan tillbaka. Får vi sen se några mörkhyade män sitta på torget och prata i ett språk vi inte förstår så är det lätt att dra samma slutsats som den lilla mörka kvinnan gjort.

 

Tagged with: ,
Posted in Uncategorized