Jag har haft förmånen att få analysera många stora företag. I många av dem är strategin något för företagsledningen. I andra är det något för alla.
I den första typen av företag tuffar livet på som vanligt. Ledningen lanserar en ny strategi med buller och bång. De tvåhundra högsta cheferna samlas på en trevlig plats. De lyssnar på VD och en konsult. De pratar i divisionsledningar och sen åker de hem. Efter det händer inte mycket.
Jag har också haft hand om strategiutvecklingen i ett sånt företag. Jag började med att läsa den tidigare strategin. Sen tittade jag i kunddatabasen. Där fanns inte ett spår av den tidigare strategin! Då tog jag fram den förrförra strategin. Inte ett spår av den heller!
Det vanligaste felet är tron att ledningen styr och resten av företaget lyder. Så är det sällan. Här var säljorganisationen trött på att ledningen kom med nya strategier. Än skulle man hit, än skulle man dit. Säljorganisationen ville sälja, och våra analyser visade att säljorganisationen hade utvecklat en bra känsla för vilka kunder som var långsiktigt lönsamma.
Kirkegaards mest kända citat är nog “För att leda en människa måste du först möta henne där hon är”. Det hade ledningen inte gjort. De hade inte koll på att medarbetarna på marken hade sett något som de själva hade missat.
Problemet, som ledningen såg det, var att man hade ett gäng “småpåvar” som drev sin egen linje. De här små påvarna var lokala chefer. Chefen i Jönköping visste vad som fungerade i Jönköping. Det kunde han se i de siffror han levererade varje månad. Han var inte överdrivet intresserad av att ändra sitt beteende.
Det är då ledningen ofta begränsar sin ambitionsnivå till att påverka attityderna. Man fokuserar på att få till en bra diskussion med alla de högsta cheferna och sen går man vidare till andra frågor. Strategin är “genomförd”.
Så länge ingen påpekar att inget har förändrats så är allt frid och fröjd.
En papperstiger.