Jacinda Arderns avgång som premiärminister i New Zealand är sorglig och vacker.
Vacker för att hon påminner oss om att hon är en människa med ett liv också. Det påminner mig också om Annie Lööf som till slut bestämde sig för att hatet från högerns troll var ett pris hon inte var beredd att betala.
Båda gör alltså sunda val som förmodligen många fler ministrar skulle göra om de prioriterade sina egna liv högre än sina karriärer.
Det påminner mig om en frustrerande analys jag gjorde åt Sveriges ledande ledarutvecklingsföretag M-gruppen för många år sen. Vi gjorde en 360-analys där medarbetare, kollegor och chefer fick betygsätta den som gick kursen.
Jag var orolig för att resultaten skulle orsaka personliga kriser hos en del mindre bra chefer. Därför inkluderade jag frågan “är det viktigt för dig att vara chef?” i enkäten som kursdeltagaren själv besvarade.
Några år senare analyserade jag resultaten genom att sortera kursdeltagarna baserat på deras förnamn. “Birgitta” och “Elisabeth” kodade jag som kvinnor medan jag kodade “Bengt” och “Johan” som män. Resultaten skakade om mig. Kvinnorna hade klart bättre resultat från sina medarbetare, sina chefer, sina kollegor och, roligt nog, från sig själva. De var dessutom bättre i allt.
Männen hade bara högre resultat i den där frågan jag stoppade in av omsorg om kursdeltagaren: Är det viktigt för dig att vara chef?
När jag drog resultaten för M-gruppens ledning svarade de att det förklarar varför det ser ut som det gör i deras kurser. På den första nivån är det ungefär lika många kvinnor som män. På nästa nivå, för lite högre chefer, var 3/4 män och på den tredje nivån var det nästan bara män.
Mycket färe kvinnor var alltså beredda att jobba de sena timmar som gav befordran till de nivåerna.
Nu tror och hoppas jag att Sveriges företag har utvecklats en del sen dess. Nya Zeeland är ett betydligt konservativare land. I längden har det nog varit slitsammare för Jacinda Ardern än för Magdalena Andersson. I World Values Survey ställs frågan om män är bättre politiska ledare än kvinnor. I Sverige svarar 72 procent den frågan med ett rejält “NEJ!” men i Nya Zeeland är det bara 40 procent som gör det.
Då är det förstås väldigt slitsamt att vara premiärminister.