Världseliten springer 3km på 7,5 minuter. För 20 år sen kom OCR (Obstacle Course Racing där man också tar sig igenom fantastifulla hinder). I OCR tar det eliten dubbelt så lång tid att springa 3km.
Som beteendevetare upplever jag att ibland att Sverige i hållbarhetens tecken har gått från löpning till hinderlöpning till OCR och föreställer mig att kineserna fortfarande springer slätlöpning.
Lärare ska inte bara lära ut matte och geografi. De ska också lära ut värderingar och se till att barnen rör sig och att det är ordning på rasten. Inget av det gjorde mina lärare. I EIBAs lärar-barometer till 500 slumpvis utvalda lärare är det tydligt att lärarnas högsta dröm inte alls är mer pengar, status. Drömmen är att få lägga mer tid på eleverna och undervisningen. Den som prioriterar pengar och status blir inte lärare.
Inom idrottsrörelsen är drömmen densamma. De flesta ideella tränare är där för att de älskar sporten och de vill ge den kärleken vidare till barnen (varav ett ofta är deras eget). Det är rimligt att politiken och Riksidrottsförbundet ber dem inkludera barn från andra geografiska och socioekonomiska bakgrunder i laget, och skapa sunda värderingar, men det var inte för det föräldrarna tackade JA till att vara tränare. Framför allt vill de inte sitta med formulär om lokalt aktivitetsstöd.
I näringslivet har tendensen varit densamma, med den lilla skillnaden att det inte är politiker som ställer flest perifera krav. Här är det den amerikanska traditionen som förutsätter policies, nyckeltal och kontroll av allt som är viktigt. ”You can´t manage what you don´t measure”. För 30 år sen beskrev 4:1 förhållandet mellan svenska och amerikanska företags kontrollmekanismer. Varje policy som svenska företag hade fanns också i USA, men den var fyra gånger så lång och detaljerad. På lika stora företag hade USA fyra gånger fler chefer. Om du tvekar: jämför IKEAs instruktioner med instruktionerna för vilken amerikansk produkt som helst. “Swedish simplicity” borde vara ett säljargument.
Ett bra exempel är ”HR Transformation” som sköljde igenom svenska företag för 20 år sen. Vågen startade i de stora multinationella företagen vars HR-direktörer hade direktkontakt med den amerikanska ”Gurun” Dave Ulrich. Det Volvo och Ericsson gjorde, det ”måste” förstås Rejlers, Rottneros och Byggmax följa efter och så spred sig vågen till allt mindre företag.
Först 2013 kom de första utvärderingarna. I år kom rapporten ”How hard can it be?…” av Agneta Häll, Stefan Tengblad & co. Den rapporten bör vara spiken i kistan på HR Transformation. Cheferna har fått ägna tid åt saker som HR tidigare gjorde. HR transformation har bytt synliga kostnader mot osynliga. Svenska chefer vill få ägna mer tid åt sina medarbetare och deras arbete. Parallellen med lärarnas situation är slående. Minst nöjda av alla är förstås HR.
En fjärde parallell är förstås hälsovårdens situation sen New Public Management (NPM) slog igenom. Med Boston Consulting vid rodret fick tiotusentals läkare nya parametrar att förhålla sig till som skulle göra sjukvården lika effektiv som näringslivet. Att vi därmed tog över ett amerikanskt sätt att tänka är lite extra förbryllande med tanke på hur fruktansvärt dyr den amerikanska sjukvården är utan att leverera bättre resultat. Alla läkare jag har pratat med vill ha ett och samma fokus: patientens hälsa.
I söndags skrev utbildningsminister Mats Persson i SvD Debatt ”Så ska vi minska dokumentations-sjukan”. Den artikeln kommer inte en dag för tidigt. Som utbildningsminister riktar han förstås ljuset mot högskolor och universitet, men det ljuset kan spridas betydligt bredare. I artikeln pekar han på Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselbergers artikel ”Varning för strategerna som slipper göra jobbet”.
Tonfallet i den senare rubriken får det att låta som om skräddarna från HC Andersens ”Kejsarens nya kläder” har tagit sig in i svensk förvaltning, men problemet är inte att lurendrejare och slöfockar blir strateger ”…för att slippa göra jobbet”.
En förklaring är att strategiskt arbete alltid har ansetts finare än operativt arbete. Det är lustigt hur många ”strateger” och ”ledarutvecklare” det finns i varje myndighet eller större företag, varav många ägnar mindre än en vecka om året till det som står på visitkortet. *(för yngre läsare: en papperslapp med namn, yrke och telefonnnummer. Den här lilla papperslappen fästes det förr i tiden stort värde på både vad gäller texten, formatet och kvaliteten på papperet).
Den andra orsaken är som en avgående amerikansk ambassadör sa att ”Sverige är världens mest amerikaniserade samhälle, tätt följt av USA”. Inget land är så piggt på att ta efter det de gör i USA som Sverige. Tyvärr glömmer vi då att amerikaner litar på varandra i mycket lägre utsträckning än vad vi gör. Därför lägger amerikanska företag ett stort fokus på just kontroll och mätning. Det genomsyrar HR Transformation, New Public Management och allt annat som kommer därifrån.
Slutligen har vi den tekniska möjligheten. Idag kan alla med internet skapa ett formulär eller en enkät.
Som svar rubriken ”Så ska vi minska dokumentationssjukan” levererar utbildningsminister Mats Persson slutligen den halva meningen ”…genom ett tydligt fokus på kärnverksamheten” och tänker förstås på regleringsbreven.
Bra! …men åh, vad jag önskar att det vore så enkelt!
Donald Trumps försök att förenkla regelverket för amerikanska banker är ett bra exempel. Efter finanskrisen stiftades Dodd-Frank-lagarna som ökade administrationen hos amerikanska banker. De reglerna tyckte Trump (ironiskt nog påhejad av Tech-miljardärer i Californien) att små banker inte skulle behöva följa. Trump höjde den ribban på ett sätt som gör många nervösa idag. Nu kan väldigt mycket större amerikanska banker lägga alla sina ägg i samma korg, som Silicon Valley Bank gjorde.
Trumps lättnad för medelstora banker är ett bra exempel på hur ideologiska rensningar lätt kastar ut barnet med badvattnet. Det är orealistiskt att tro att vi kan sluta mäta. I stället måste vi använda tekniken (och, ja, även AI) till att frigöra lärare, läkare, chefer och alla oss andra. Här är det svenska skatteverket det bästa exemplet på hur enkelt något komplicerat kan bli.
Då tar vi inte bort hindren, vi sänker dem.
För 35 år sen undervisade jag vid University of Wisconsin. Tre gånger per termin hade vi prov och uppsats. 75 prov rättades på 20 sekunder av en OCR-läsare. Elever med minst 70% rätt på proven fick skriva uppsats. Som lärare fick jag 40 uppsatser att läsa i stället för 75, och jag visste att de som skrev uppsats också hade läst boken och varit vakna på mina lektioner. De uppsatserna var kul att läsa.
Sen dess har de tekniska möjligheterna utvecklats exponentiellt, men svenska lärare sitter fortfarande hemma och rättar manuellt med högar av papper på köksbordet. Låt tekniken ge lärarna lite mer tid med eleverna. Ett litet steg mot att uppfylla lärarnas önskedröm. Hans E Andersson, Förvaltningschefen vid Södertörns högskola, pekar på etikprövningar och hur de sju diskrimineringsgrunderna applicerat på områdena antagning, undervisningsformer, examinationer, studiemiljö, möjligheter att förena studier med föräldraskap blir hela 18 områden att hålla koll på. Att sluta arbeta mot diskriminering eller att sluta pröva etiken i forskningen tror jag inte att Hans E Andersson föreslår.
Vi kanske inte måste ha en policy för varje frågeställning, och en utvärdering för varje policy. Rätt analyserad visar medarbetarundersökningen rätt tydligt var det finns problem. Tyvärr gör slentrianmässig brist på analys gör att få företag använder den datan fullt ut. I stället skickar varje stab, varje kommitté och varje projekt ut separata undersökningar för ställa just sina frågor. I några månader var jag enkät-tzar på ett stort försäkringsbolag. Det innebar att alla undersökningar måste få OK från mig. Ibland kunde jag avstyra genom att ge dem data från redan utförda undersökningar. Ibland sa jag bara nej med hänvisning till det antal mantimmar som skulle gå åt, och ibland blev jag överkörd för att någon i projektet var släkt med VD. Det var ett hårt och otacksamt jobb, men jag räddade många tusen mantimmar. I dessa dagar där alla med en dator kan skapa enkäter och formulär behövs det mer än någonsin. Då kan vi ge hundratusen chefer mer tid för sina medarbetare, och miljoner medarbetare mer tid med sin chef.
Det är så vi springer igenom OCR-banans hinder utan att sänka farten.