Vad vill du att vi ska känna?
– KÄNN det då!
När jag undervisade i retorik så var det min vanligaste kritik. Eleverna höll sig till mallen men vi som lyssnade KÄNDE ingenting.
Känslan är för kommunikationen vad kryddorna är för maten.
Ja, jag vet; Svensk mat var i praktiken fri från smak i åtminstone tusen år, men gå runt i Stockholm idag så ser du väldigt få restauranger som serverar traditionell mild svensk husmanskost. Att äta har blivit en upplevelse, och mat utan kryddor är ingen upplevelse.
På demonstrationer är det samma sak. Talare som inte KÄNNER något får publiken att sakta men säkert glida in i dvala.
När jag fick chansen att tala på Nordic Ukraine Forums demonstration mot kriget var det därför självklart att tänka igenom vad jag ville få publiken att känna. Det var lätt också. Jag släppte ju bara fram det jag kände.
Om vi inte är heligt förbannade nu, när i h-e ska vi då vara förbannade!
Det talet har lett till nya tal. Åtta stycken under våren, på Sergels torg, Norrmalmstorg, Mynttorget och i Fria Ukrainas Plats, bredvid den Ryska ambassaden.
Som kommunikatör är det här bra träning. Känsla är viktigt i all kommunikation, men på olika sätt. I affärsmöten är känslan viktig, men det är andra känslor. Vi dränker ju inte en stekt rödspätta i massor av chili. Då får salt, peppar och en citron räcka.
Steve Jobs klassiska lansering av Iphone för femton år sen var en strålande uppvisning i retorik. Jag är säker på att en och annan Applefantast i publiken grät av upphetsning. Presentationen var skickligt uppbyggd för att maximera den känslan.
För en och annan säljare kan utmaningen vara att verkligen KÄNNA den entusiasm som man vill sprida. Kommunikationens första tes är ju ”you cannot not communicate”, du kan inte INTE kommunicera.
De känner vad du känner, och de känner frånvaro av äkta känsla. Kunden märker att du tänker på provisionen. Då skorrar det falskt att du pratar om kundens känsla av trygghet. Möjligen är det mindre falskt att prata om villkoren i försäkringen du försöker sälja, men det blir tråkigt. Lösningen är förstås att verkligen KÄNNA det du säljer, eller byta till något du känner för.
Ju större förändring du försöker sälja in, desto viktigare är känslan.
Till och med när du står och pratar i kön till kaffeautomaten så kommunicerar du känsla. Ett litet leende i mungipan och ögonen, om så för en tiondels sekund, får din kollega att trivas. En ögonrullning i mötet får dina kollegor att sprida de negativa signalerna vidare inom en minut. När du stänger kameran i Teamsmötet så får dina nyaste kollegor svårt att läsa dig. Det stör inte de som känner dig väl, men de som inte gör det blir osäkra på var du står.
Jag hade en gång en oerhört kompetent kollega som jag inte klarade av att jobba med. Hon var som en pokerspelare på jobbet. Visade aldrig några känslor. Allt hon sa och allt hon skrev var klokt, men vad tyckte hon?
Efter sex år på amerikanska universitet var jag förstås van vid att folk visar upp sina känslor på ett annat sätt än här hemma, men jag var långt ifrån ensam om att ha svårt för att jobba med den här extremt kompetenta kvinnan. Med träning i kommunikation, eller skådespeleri, hade hon kunnat vara VD för ett börsnoterat företag idag.
Å andra sidan har jag haft en chef som kunde ge upp ett primalskrik för att det var upptaget i telefon. Vi var 20 personer som satt i samma rum som honom. Man behövde sällan undra vilket konferensrum han hade möte i. Det hördes. Han var som att ösa en hel näve chili i varenda maträtt.
Jag tror vi inom de flesta områden i Sverige har stor förbättringspotential här, vad tror du?