Hans engagemang gav oss kvalitet, kundnytta och konkurs

–        Nej, nej. 90 kronor sa vi.

Ja, men det var för två skor. Du behövde bara få den ena skon vidgad. 45 kronor.

–        OK då.

Och jag fick ännu en gång lämna min favorit-skomakare med perfekta skor till ett alldeles för lågt pris.

Det var i förra veckan.  Idag är butiken tom. Det  gick inte ihop sig.

skor

Det påminner mig om att det inte är så enkelt som vi ibland får det att låta.

Engagerade medarbetare ger nöjda kunder ger lönsamhet.

Skomakaren älskade helt uppenbart sitt jobb.

Alla vi som bor runt Johannes kyrkopark tyckte om skomakaren och hans arbete.

Om det jag nästan dagligen missionerar om vore sant så skulle han vara rik.

Men vi som bor i city är tjänstemän. Vi sliter inte på våra skor.

I takt med att skomodet förändras köper vi nya skor, och ger fullt fungerande skor till Myrornas eller Stadsmissionen.

Myrornas och Stadsmissionens kunder går inte till skomakaren på Malmskillnadsgatan 3.
De går nog inte till någon skomakare alls. De köper nog ett par nya skor istället.
Mitt nästa par omoderna skor köper de ju för en hundralapp på Myrornas.

Engagerade medarbetare ger nöjda kunder ger lönsamhet fungerar i branscher med en någorlunda balans mellan efterfrågan och utbud.

Skomakare har säkert varit en sån bransch. Men är det inte längre.

Saknaden efter honom blir en påminnelse om teorins begränsning, och att jag inte alltid har rätt.

Tagged with:
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*