När jag träffar djupt religiösa forskare så frågar jag alltid hur de får de två att gå ihop. Ingen vetenskap visar ju på något stöd för religionen, tycker jag. Då brukar de ofta svara ungefär som Dostojevsky i Bröderna Karamazov: Vetenskapen handlar om de olika delarna. Religion beskriver helheten.
Men nu har Steven Cole som är professor på UCLA och Barbara Fredriksson från University of North Carolina påvisat en rent gudomlig rättvisa i våra gener:
Osjälvisk glädje gör dig frisk men självisk glädje gör dig sjuk.
För oss rationella Svenskar som bara litar på rent biologiska förklaringar blir förklaringen lite mindre vacker.
Glädje över en högre status i flocken har antagligen skett på någon annans bekostnad. Det har nog varit en strid och det kan leda till fler strider. Det betyder stor risk för sår och efterföljande infektioner. Därför gör sig din kropp redo att bekämpa sådana. Det var bra på stenåldern, men är i längden skadligt nu när våra statusstrider utkämpas med fredligare vapen som hörnrum, BMW och lägenhet på Strandvägen. Kronisk aktivering av infektionsskyddet är helt enkelt skadligt i längden.
Osjälvisk glädje innebär däremot inte alls något kroppsligt hot. Att hjälpa någon annan betydde troligen minskad risk för skador redan på stenåldern. Då frigörs positiva hormoner som gynnar generna. Gudomlig rättvisa!
Det här kommer jag få diskutera med mina religiösa vänner.
