Multikompetens, drömmen som fortfarande är en dröm?

För drygt trettio år sen sa en klok kollega att multikompetens kommer vara alltmer uppskattat.  

Multikompetens, drömmen som fortfarande är en dröm

Vi tänkte på hur Toyota såg sina arbetare som färdigutbildade först när de kunde nio olika positioner i fabriken.  Dels blir fabriken mindre sårbar då, men framför allt kan de multikompetenta arbetarna se möjligheter och lösningar på problem som andra inte kunde se.

Vi såg också framför oss ett näringsliv där innovativitet blir allt viktigare och där livstids-anställningarna inom samma yrke försvinner.  När vi byter inriktning på karriären så tar vi förstås en massa lärdomar och perspektiv med oss till ett nytt yrke. Ju fler gånger vi gör det, desto större chans att vi ser möjligheter som våra nya kollegor inte ser.

Nu till min fråga:
Har den verklighet som min kloke kollega såg framför sig för trettio år sen inträffat?

Jag är tveksam.  
Jag tror tyvärr att vi fortfarande vill etikettera folk med ett enda kompetensområde.

Mitt eget genomslag som beteendevetenskaplig konsult gynnas definitivt inte av att jag också driver en idrottsförening (som är en språngbräda för unga i Järva).  Det dubbla engagemanget förvirrar.

Rekryterare som söker en finansanalytiker blir tveksamma när de läser i meritförteckningen att kandidaten också har jobbat som lärare.  Stereotypen de söker är en man som har gått Handelshögskolan och sen arbetat som finansanalytiker i London eller New York och sen flyttat hem till Stockholm för att han har gift sig och fått barn.  Olika platser, samma yrke.

Min granne fotografen är också tekniskt duktig. Det gör han bäst i att hålla tyst om tills situationen uppstår som han kan lösa. Då är det en stor fördel, men innan han ställs inför ett problem att lösa så är det bara förvirrande.   

Rekryterarnas skräckvision är min syster som jobbat som Skidmodell, Tränare, Skidlärare, Målare, Konstnär, Hotellchef, Café- och Restaurangägare, Lärare, Uthyrare och nu Kommunikatör.
”Vad är den röda tråden” kan den stackars förvirrade rekryteraren fråga, och få det högst opassande svaret att ”när det blev tråkigt så bytte jag jobb”.  Vad jag förstår har hon varit duktig på alla sju jobben.

Har du sett något tecken på att min kloke kollegas förutsägelse för trettio år sen är på väg att slå in?

PS. Den kloke kollegan heter Per Jäderberg. Han är för tillfället skogsbonde med många år bakom sig inom bank, systemutveckling och försäkring.  Akademiskt är Per ekonom med universitetspoäng i fysik, kemi, AI, ungerska och….konstvetenskap! Dessutom är han en bra jazz-musiker. Det sista vet jag bara eftersom jag har hört honom spela.  

Posted in Uncategorized