Hundra grader!

Äntligen!

Igår kväll satt vi först och diskuterade vad vi ska göra nu när vi har prövat vår idé så grundligt och inte ens kommit i närheten av hundra grader, vare sig i någon av de många folie-groparna eller i “Shafi’is badkar”.

När vi jämför med lyckade försök som Sahara Forest och Seawater Greenhouse så är skalan en uppenbar skillnad. Abdisalam lät lite sugen på att ändra skalnivå, men det vill inte jag. Ska vi plöja ner 20-50 miljoner av någons pengar i en anläggning så vill jag att någon ingenjör som har forskat på just avsaltning ska leda det projektet. Jag är beteendevetare. Jag kan bidra så länge målet är att få vanligt folk att bygga egna småskaliga anläggningar.  Dessutom är det vad vi har lovat:

– Enkelt

Att-göra-listan

Att-göra-listan

-Billigt

– Med lokalt tillgänglig utrustning.

Så har vi sagt till alla beslutsfattare.

Så vi listade vad vi ville försöka få tag på idag. En av punkterna var smala speglar att sätta i “Shafi’is badkar”. Här ser du listan->

Vi lånade en bil av Mohamed, Nasir & co och åkte in till hanteverkarna i Berbera.  I ett skjul nära en av de två järnaffärerna sitter ett gäng män på mattor med filtar bakom sig. En av dem är “vår svetsare”. Han är guld värd. Han tackade nämligen nej till uppdraget att fixa speglar eftersom han vet någon annan som gör det bättre. Han sa till oss att kontakta den unga killen i möbel-verkstaden. Där har vi varit tidigare, så vi tackade och åkte vidare.  Många andra skulle ha sagt ja till uppdraget av en kombination av artighet och vilja att tjäna pengar, trots att de inte hade en aning om hur de skulle lösa det.

Tjugo smala speglar

Tjugo smala speglar

Den unga killen i verkstaden förstod direkt. Han åkte med oss till affären som säljer speglar. Där köpte vi en badrums-spegel för 20 dollar. Alla priser anges i dollar här, men sen betalar man i Somali Shilling som man swischar med ett av de två system som de lokala telefonbolagen har. Det går också bra att t.ex. växla pengar i samma system. Det kan inte Swisch.

Speglarna tog vi till verkstaden där den unga killen sågade upp dem till 20 smala speglar på 5*30cm. Fyra dollar. Lätt värt $ 400.

Att få fast speglarna i badkaret var svårare än vi föreställt oss. Vi klistrade och tejpade. Jag fick klister över hela händerna, men medan vi jobbade kände vi en mycket större värme än tidigare. Sen gick jag iväg för att hämta en sak. När jag kom tillbaka stod Abdisalam böjd över badkaret. Han vände sig om mot mig och sa:
95 grader!

Det är ju en helt ny nivå!

Vi fortsatte fästa dit fler speglar och snart nog var temperaturen uppe i hundra grader (101 faktiskt).
Då har vi ändå bara täckt 40% av badkaret med speglar.

101 grader

101 grader

Bra timing på den framgången också. Vi var rätt modstulna efter två veckor där rena fiaskon har blandats med halva framgångar.  Igår kväll diskuterade vi också vilken av alla “project babies” vi ska satsa på när den här idén är död och begraven.

Då kommer framgången!

Hundra grader är ju den temperatur som behövs för att vatten ska koka. Då separeras vattenånga från saltet i havsvattnet.

Mängder av experiment återstår. Imorgon ska vi fylla hela badkaret med speglar och fästa dit dem med några slangar. Sen ska vi koppla in ett nytt rör; ett med mindre dimension.

Om allt lyckas så vill vi komma på sätt att förbilliga lösningen….men nu är vi på väg!

Tjohoo!!!

 

 

Posted in Klimat, Kommunikation