Den enklaste fråga vi inte kan komma överens om

Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson känner nog att hon drar mattan under benen på alla oss som har framhållit att kvinnlig representation i styrelser gör företagen lönsammare. Maria har läst en blogg av Katherine Klein, och så här börjar resonemanget.

”Katherine Klein har inte ödslat tid på rapporter av det slag som revisors- och managementfirmor tar fram i PR-syfte, men väljer att kalla forskning eller ”studier”.

 I det Alexanderhugget försvinner nittio procent av alla rapporter på området, skrivna av välkända vänster-extremister som McKinsey, Deloitte och Earnst & Young.

Jag förstår att Maria Ludvigsson känner att konsulter och revisorer kanske inte är opartiska. Vi vill förstås gärna redovisa att balanserade styrelser presterar bättre än obalanserade styrelser. Jag tänker att frågan har en tydlig plats i GAL. Den känns självklart för oss med Gröna, Alternativa och Liberala värden att balanserade styrelser är något vi gärna vill se. 
Bland TAN (med Traditionella, Auktoritära och Nationella värden) som SvDs ledarredaktion representerar är ryggrads-reaktionen konservativ. De gillar skribenter som säger att saker och ting ska fortsätta som det alltid har varit.  Där passar Katherine Kleins analys bra. Det är alltså ingen slump att det är Maria Ludvigsson och inte jag som har hittat fram till Katherine Kleins blogg.

 Istället framhåller Maria Ludvigsson att det är “Peer reviewed” forskning som gäller. Men det Alexander-hugget diskvalificerar förstås Katherine Kleins analys, som ju är en helt ogranskad blogg.  Det verkar inte Maria Ludvigsson bry sig om.

Dessutom drar Katherine Klein sina analyser utifrån två meta-analyser av 120 forskningsrapporter. I min värld blir det ”black box” av en väldigt enkelt fråga:

Finns det ett samband mellan andelen kvinnor i företags styrelserum, eller inte?

I en meta-analys har jag ingen koll på hur analysen har gjorts, vilka variabler man har kontrollerat för osv. Dessutom tror jag McKinsey, och de fyra världsomspännande revisorsföretagen klarar av den frågan, och att de har bättre tillgång till relevant data än någon forskare.  

Som konsult tror jag att många större konsultföretag och revisionsbyråer har bättre förståelse för komplicerande faktorer som att andelen kvinnor är större i mindre lönsamma sektorer (som vård och städ).  Det är framför allt tre faktorer som komplicerar frågan:

Bransch-neutralitet:
För 8-10 år sen fick en Australisk studie stort genomslag i konservativa media för att den kom fram till att det var direkt olönsamt att ha kvinnor i styrelsen. Studien redovisade data som gjorde att den som läste artikeln noga såg att de balanserade styrelserna i huvudsak fanns inom vård- och städ-bolag. Ingen av de journalister som skrev feta rubriker om att det var olönsamt att ha kvinnor i styrelsen läste uppenbarligen mer än summeringen.

Konjunktur:
Både bransch och konjunktur verkar påverka resultaten. I högkonjunktur går de manligt dominerade företagen bättre. I lågkonjunktur går de balanserade företagen bättre. Det känns lite logiskt eftersom den enda för styrelsearbete relevanta skillnaden mellan män och kvinnor är riskbenägenhet.  Kvinnor är generellt mindre riskbenägna än män.

Ledningsgruppen:
HUR du tänker dig att styrelsen ska påverka företagets prestanda är värt att fundera över.  
– Tänker du att den beror på att en heterogen styrelse tar mer genomtänkta beslut? I så fall är det OK att bara studera styrelsen.
– Tror du på en dynamisk kedje-effekt? T.ex. att folk i företaget känner igen sig i styrelsen och därmed litar på den. Då blir det en effekt som vågorna efter att du kastat en sten i vattnet? I så fall är det värt att titta på hur könsfördelningen i företagets ledningsgrupp. En balanserad styrelse med en obalanserad ledningsgrupp är i så fall som en sten kastad i vattnet…i en hink. De vågorna fortplantar sig inte vidare ut i något vattendrag.  Ingen dynamisk effekt.  

En balanserad styrelse med en obalanserad ledningsgrupp ger inga ringar på vattnet

Kausalitet
Sen avslutar både Katherine Klein och Maria Ludvigsson slentrianmässigt med frågan om kausalitet. Om det inte fanns någon korrelation så skulle de inte behöva ta upp den frågan, men det gör de eftersom de flesta större studier faktiskt finner en kausalitet.

”Den lilla korrelationen mellan kvinnor i styrelsen och företagens lönsamhet kan lika gärna bero på att lönsamma bolag tar in fler kvinnor i sina styrelser än mindre lönsamma företag” skriver Maria Ludvigsson.

Karl Weick sammanfattar kausalitetsdiskussionen bäst. “Allt påverkas av något annat”. Allt. Men just i frågan om balanserade eller obalanserade styrelser och ledningsgrupper är den frågan faktiskt inte så viktig.  Det finns två hypoteser om varför det är bra att investera i företag med högre andel kvinnliga styrelseledamöter.

  1. Heterogenitets-hypotesen: När det kommer in kvinnor i styrelsen så ökar heterogeniteten. Det blir bättre diskussioner och mer genomtänkta beslut.   
  2. Öppenhets-hypotesen: Kvinnliga styrelseledamöter visar att företaget jag tänker investera i har en modern ledningsgrupp som förstår samhället omkring sig.

För aktieägarna är resultatet detsamma. Därför bryr jag mig inte om kausaliteten här. Det verkar förresten förresten allt fler investerare välja. BlackRock säger som Nike: Just do it!

Posted in Analys, Jämlikhet, Politik