För 15 år sen hade jag en medarbetare som behövde få jobba hemifrån för att få ihop sitt livspussel. Hennes man var sjöman och då blev heltidsjobbet och den långa pendlingen till jobbet på Kungsholmen till galet långa dagar på dagis för barnen.
Det var bara av empati jag lät henne jobba hemifrån. Hon påpekade att hon minsann fick lika mycket arbete gjort hemifrån. Jag log och låtsades tro henne.
Tio år senare gjorde Nicholas Bloom sin epokgörande studie på en kinesisk resebyrå. 900 medarbetare fick möjligheten att jobba hemifrån några månader. “Working from home or shirking from home” var titeln.
Hemifrån var de 13 procent produktivare än de hade varit från kontoret! Resebyrån förstod att de förlorade pengar på att tvinga folk till kontoret och lät förstås alla sina 16 000 medarbetare jobba hemifrån så mycket de ville. Nu steg produktiviteten med mer än 1/5.
Min medarbetare hade antagligen helt rätt. Det var en win/win att låta henne jobba hemifrån. Jag borde aldrig ha satt det där på “snällhets-kontot”.
Strax före midsommar ställde jag, professor Stefan Tengblad, Petri Kajonius och Netigate ett 50-tal frågor om hemarbete till 1500 Svenskar, varav 500 hade jobbat hemifrån. Fyra av frågorna var om de hade mål, och om de hade uppnått dem. Det hade de allra flesta gjort.
Sen dess har resultaten forsat in. Mycket få rapporterar om annat än klart högre produktivitet hemifrån än från kontoret.
Börje Ekholm presenterade nyligen en strålande rapport med 17 procents tillväxt samtidigt som han noterar att 85 procent av Ericssons 25 000 medarbetare har jobbat hemifrån.
US Patents | Högre produktivitet |
US Bureau of labor | Högre lön via produktivitet |
Svensk myndighet | Högre produktivitet |
Norska universitet | Produktivare 40%, Mindre produktiva 17% Effektivare möten 70% |
Svensk myndighet | 75% lika produktiva eller mer |
SIFO /Citrix | 72% lika produktiva eller mer |
Produktiviteten tog troligen ett jätteskutt 2020. Den utvecklingen går inte att reversera, men vi kan åstadkomma ett hack i kurvan. Frågan är om vi vill.
Efter sommarens semestrar gick fransmän och spanjorer tillbaka till kontoren. Nog fick vara nog. Nu har de fått stänga ner lika hårt som i våras. De flesta Svenska företag var försiktigare, men även vi fick en andra våg av Covid-19.
Nu är frågan vad vi ska ha våra dyra kontor till.
Är kontoren, som The Economist beskrev det, en självförstärkande onödighet?
Nu är frågan:
Är företag utan eget kontor “oseriösa”
eller har de valt ett format som gör det möjligt att lägga mer av resurserna på att leverera mervärde till kunderna?
….eller är det en tillfälligt hög produktivitet som går över?