Havet brukar låta så meditativt och lugnande. Idag var havet argt. Det röt och dånade.
Det dånande havet
Det mesta av stranden var borta. Personalen på strand-caféet bar bort alla möbler.
Dagens offer för stranden
Ändå kom en buss åkande på den lilla del av stranden som var torr. Vi skrattade och vår vakt ropade att de kommer köra fast. De vinkade, skrattade och körde fast.
Om inte vakterna och personalen på caféet var så hjälpsamma så skulle den här stranden vara en bilkyrkogård.
För några dagar sen var vi inne i en ”Boule”, en traditionell somalisk nomad-hydda. Den ser ut ungefär som en boll som någon har satt sig på. Den formen borde vara helt idealisk för ett växthus där det ska droppa ner fukt på väggarna, som i Sahara Forest och SeaWater Greenhouse. Då ska väggarna förstås vara täckta med genomskinlig plast istället för filtar och tygstycken.
Traditionella somaliska boules
Byt ut filtarna så har vi ett prima växthus som alla här kan göra. I bästa fall kan vi smälta ihop gamla plast-flaskor för att göra det genomskinliga taket till växthus-boulen. För att kolla smält-temperatur på dem satte jag dit en plastflaska i Shafiís Badkar, som är täckt med speglar för att koncentrera sol. Det skulle kanske funka en normal dag, men idag var det halv storm och blytunga moln så vi började reka för att kunna skapa en liten boule.
Vi visste precis vilka buskar det är som nomaderna använder. De växer precis överallt. Nästa fråga var plasten. Vi började precis prata om det när ett stort plastskynke blåste förbi. Abdisalam kände igen det. Det är såna som man har runt alla madrasser. Jag undrade hur det kom sig att plasten till en madrass kom flygande från stranden in mot land, men Abdisalam tyckte det var helt uppenbart: Någon har åkt till stranden med en madrass, öppnat den, lämnat plasten på stranden, och åkt hem med madrassen.
Så vi tog oss in till stan på jakt efter madrass-plast. Det fick vi inte tag på. Men i en affär hittade vi en ny tvättmaskin med plast på. Den påsen fick vi gärna ta, så imorgon gör vi en liten mini-boule för att testa idén i litet format innan vi ger oss på ett fullt Boule-växthus på 3*3 meter.
Efter det åkte vi till ett hotell för att träffa en kille som hade varit på stranden och pratat med oss. Han är med i någon lokal organisation som planterar träd. Det var inte snack. Geed Beer betyder hopp. De har planterat över sex tusen träd här i Somaliland, och de är helt lokala. De ser varje träd som ett hopp. Varje familj får en planta som de då “adopterar”. Det trädet symboliserar den familjens hopp. Så smart! Vem hugger ner de träden? Att varje familj adopterar en planta kan kännas som en begränsning, men det finns 3,5 miljoner Somaliländare. De räcker ett tag till.
Vi hade hört ryktet om den organisationen när vi var i Borama, för några veckor sen. Det är helt perfekt. 100% lokalt. Inte ska vi försöka skapa något som redan finns! Vi ska istället försöka hjälpa dem få råd att köpa fler plantor.
Somalilands flaggaSer du den italienska flaggan?
Om du tittar noga så ser du att vi prövar att smälta en plastflaska i solfångaren. Hittills har det inte fungerat.
När du ändå tittar på bilden:
Ser du den italienska flaggan?
Det är inte den italienska flaggan. Det är Somalilands flagga.
Det är rätt förvirrande. Somaliland var en engelsk koloni och Somalia var en italiensk koloni.
Somaliland försöker bli fritt från Somalia och då väljer man….Somalias före detta kolonialmakts flagga!
Hur konstigt är inte det?
Men det blir ännu konstigare:
På den italienska flaggan sätter man Somalias femuddiga stjärna.
De fem uddarna på den stjärnan symboliserar Somalia, Ogaden (i Etiopien), Djibouti, Ett område i Kenya där det mest bor Somalier och…Somaliland.
Norsk-Svenska Unionsflaggan
Stjärnan i flaggan symboliserar alltså drömmen om ett stor-Somalia!
– som om Norge 1905 skulle ha valt den norsk-svenska unionsflaggan som nationell flagga.
Budskapet av det flaggvalet blir ju att man egentligen inte vill vara självständiga, eller hur?
Jag tänker att självständigheten är ett val man har gjort i väntan på att det ska bli möjligt att förenas i ett fungerande stor-somalia.
Ungefär som en kvinna som lämnar sin missbrukande man, men innerst inne hoppas på att han ska få ordning på sitt liv igen.
Jag önskar att världen kunde ge Somaliland ett sånt erkännande: ett preliminärt, som omprövas vart femte år. Så skulle vi kanske ha erkänt Palestina också.
Varje dag försöker Abdisalam förklara det här med den italienska flaggan för mig. Somaliland blev kvitt engelsmännen fyra dagar innan Somalia blev kvitt italienarna, men Somaliländarna var tröttare på engelsmännen än vad Somalierna var på italienarna. Där någonstans ska det alltså ha blivit en italiensk flagga, 1960. Men Somaliland separerade från Somalia 31 år senare. Kunde man inte ha valt några kameler vid en boule istället för en europeisk flagga?
Så kan det gå.
Så blev det kväll, och vi åkte till Shaf’is arbetsplats ”Berbera Fishing and Marine Institute” för att hålla en presentation för 25 av hans elever. Det var som vanligt riktigt kul. Jag skapar intresse genom att vara blond europé och ordnar powerpoint-presentationen medan Abdisalam sköter det mesta av den faktiska kommunikationen.
Abdihakim undervisar