Big Quit blir Quiet Quit

Det är bara ett halvår sen vi pratade om ”the Big Quit”?  Då var konjunkturen på väg brant uppför och folk hade vant sig vid en frihet som många arbetsgivare inte ville låta dem behålla.

I bristyrken kommer vi få höra mer om det.  Rekryterare märker hur de jobbsökandes intresse snabbt svalnar när de förklarar att det är på kontoret jobbet ska utföras, och tvärtom när de kan berätta om att arbetsgivaren är flexibel.

– Men –

Lågkonjunkturen ändrar ekvationen för breda yrkeskategorier. Nu är kapital åter en bristvara och jobb något att eftersträva.  Typiskt är ett uttalande som Shantanu Despande, VD Bombay Shaving Co

”unga karriärister ska vara beredda att jobba 18 timmar om dagen”

Shantanu Despande, VD Bombay Shaving Co

Han tänker kanske att han jobbade 18 timmar per dygn, och det betalade sig. Då glömmer han att många andra jobbade precis lika mycket, men att bara någon promille kunde göra den typen av karriär som gjorde det rimligt att försaka hela sin vuxna ungdom.  Samma ”falska morot” gäller alla som köper lotter, barn som spelar fotboll eller hockey för att bli proffs (0,07% tjänar någonsin några pengar på sin idrott) och jurister/revisorer i partnerägda byråer, där ungdomarna förväntas slita hund i fem-sex år för att sen få veta om de blir upptagna som partners eller inte.  

På dödsbädden är för stort fokus på karriären det som flest män ångrar.

Herr Despande tänker nog också att de anställda inte har något val. Det tror många arbetsgivare när arbetsmarknaden krymper ihop som en misslyckad sufflé, men det är fel. De anställda har alltid ett val. Då är ”Big Quit” den mindre risken. Den större är ”the Qiet Quit”; att de anställda bestämmer sig för att göra nytta för den lön man får, men inte mer.

”OM min lön är en 543-del av herr Despandes lön, så räcker det att jag jobbar en 543e-del så hårt”.

I Sverige är lönespridningen förstås rimligare, men Vattenfalls VD Annika Borg tjänar 36 gånger medelsvenssons lön. Den löneskillnaden gör det retoriskt omöjligt för Annika Borg att säga till personalen att ”vi” måste jobba hårdare.

Min lön är en 36e-del av din lön.

Det påminner mig också om den svenske VD som på julfesten hoppade upp på ett bord och ropade till personalen att han bara vill ha de som älskar företaget och brinner för jobbet. De som känner så skulle köa hos honom. Han pekade också ut en kvinna i HR och föreslog att de som var där för att få en lön kunde köa hos henne så skulle de få X månaders lön för att säga upp sig. Det blev en lång kö till henne.

Han hade nog glömt det svenska ordet ”lagom”. Innan pandemin var ”lagom” att hinna gå förbi svampstället, att springa en runda innan middagen, att hämta upp barnen från dagis utan att komma springande med andan i halsen.

Under pandemin blev det normalt att kunna tvätta på arbetstid. Att kunna sätta en gryta på morgonen som man har koll på under dagen.  Att ta en halvtimmes paus från jobbet när barnen kommer hem från skolan. 31 minuters pendlande till kontoret betyder att tio timmar om i veckan går till den mest lyckosänkande aktivitet som finns.  

Problemet med ”Quiet Quit” är att det inte syns. Företaget har hela lönekostnaden kvar, men produktiviteten, kundtillfredställelsen och alla värdedrivande processer sjunker.

Innan du använder ordet ”Vi”; jämför publikens lön med din egen.
Innan du bestämmer att ”jobbet ska ske på kontoret”; lär dig vad det är du tvingar dem att försaka.

Om ett år kommer aktieägarna se skillnaden mellan om personalen jobbat med arbetsglädje, eller lagom.

Posted in Gini, Jämlikhet

Det viktigaste en politiker gör är att avgå.  

Hur illa vi Socialdemokrater, Miljöpartister, Centerpartister och Vänsterpartister än tycker om Sverigedemokraterna så erkänner vi förlusten. Ingen pratar om valfusk.
Nu glömmer vi att Ulf Kristersson ljög gång på gång under valspurten.   

Det gör den här veckan till en vacker vecka för Sveriges demokrati.

I år är det 225 år sen George Washington avgick efter åtta år som USAs president. Det borde vara en högtidsdag för alla amerikaner.

Magdalena Anderssons sista åtgärd som statsminister skulle kunna vara ett samtal till Donald Trump:

Titta Donald! Så här går det till i en demokrati.  

Posted in Politik

Är protesterna på H&M ett litet oväder, eller är det en orkan?

Barometrarna har aldrig varit viktigare än nu.

När Helena Helmersson och Karl-Johan Persson gick ut med beskedet att alla medarbetare måste jobba på kontoret minst fyra dagar i veckan så tog det inte lång tid innan protesterna kom.

Men är tusen underskrifter något att bry sig om?
– Är de tusen en liten arg minoritet, eller är de representativa?

Det är i de här lägena en barometer-enkät är så viktig.
OM engagemanget störtdyker tvärsigenom hela bolaget så vet Helmersson och Persson att många känner på samma sätt.

OM engagemanget vänder uppåt igen efter någon vecka, då vet ledningen att det inte var en viktig fråga.

MEN om engagemanget störtdyker för att sen ligga lågt, vecka efter vecka, då är det på sikt riktigt stora värden som försvinner för aktieägarna. När det närvarokravet träder i kraft i december så kan det redan ha orsakt H&M stora förluster.

Är alla arga, eller bara några få? Är det långvarigt, eller blåser det över?
OM H&Ms engagemang följer något som liknar den röda kurvan ovan så är det dags att sälja aktien, men den gröna kurvan är inget problem alls.
  • Skillnaden mellan personal som älskar sitt jobb och personal som bara är fysiskt närvarande; den är enorm även i en vanlig H&M-butik.  Som kund vet man nästan omedelbart.
  • När kunden inte trivs så köper inte kunden. Det är som att ha minusgrader i butiken.
  • Resten förstår du nog.

Ps. Med 30 års erfarenhet av att förklara mellan en femtedel och hälften av variansen av i stort sett alla värdeskapande processer i företag fascinerar det mig hur ofta företagsledningar tar såna här beslut utan att ha säkrat upp en chans att kolla hur det slår.

Posted in Aktievärdering, Kommunikation

Valrörelse, förhandling och samarbete

– På deras sida finns ingen gemensam insikt alls om problemens allvar. Än mindre någon gemensam uppfattning om hur problemen ska lösas, säger Ulf Kristersson och får svaret att oppositionen låter som ett hönshus.

Diskussionen om det egna blockets enighet och motståndarnas oenighet återkommer i varje val, med allt större styrka. Det är en onödig diskussion.

Inför valet har alla partier ett intresse av att profilera sig inför sina väljare. Då vill man vädra alla förslag som den egna väljarbasen tycker om. Ju fler sympatisörer man får fram till valurnan, desto bättre blir förhandlingspositionen efter valet.

I den förhandlingen kan vi också se varje utfärdat löfte till väljarna som ett förhandlingskort. Det parti som sitter med många kort på handen har en bättre chans att få igenom sina nyckelfrågor än det parti som bara har utfärdat några få löften.
– Möjligen ligger miljöpartiets bittra erfarenhet av förhandlingar inför Januariavtalet för snart fyra år sen bakom dess breddade plattform inför årets val.

Före valet har alla ett intresse av att framhålla sina unika frågor

Ju fler och större skillnader i valplattformar som ska enas efter valet, desto svårare blir förstås förhandlingarna. Men Sverige har ändå två block som vill sitta i regering tillsammans. Det trycket gör att de så småningom släpper de flesta av de krav som särskiljer.

Här var Alliansen unik. Man förhandlade före valet och kom överens om den gemensamma politiken. Det var bra för tydligheten och det var bra för moderaterna, men Alliansen visade sig vara skadlig för moderaternas samarbetspartners. Därför tror jag inte vi kommer få se den typen av samarbeten på många år.

Istället får vi den här återvändsgränden:
– Ni är inte överens!
– Jo, men NI är inte överens!

Skillnaderna mellan de två blocken är väldigt tydliga.
1. Låt skillnaderna avgöra vilket block du vill lägga din röst på.
2. Välj sen vilket parti du gillar bäst i det block du har valt.

Tagged with: ,
Posted in Kommunikation, Politik

OM vi verkligen vill göra något åt brottsligheten…

Brottsligheten är Sveriges största problem, anser en stor del av väljarna. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller lösningar: Hårdare straff, visitering av mörkhyade utan brottsmistanke, ADHD-tester av alla barn i förorter och andra förslag som säkerligen är välmenande men de har knappast tillkommit genom att Sveriges bästa krimonologer har fått fria händer, så som man lät Assar Lindbeck och ett gäng nationalekonomer göra med ekonomin för trettio år sen.

Därför vill jag påpeka att frågan om våldsbrott och mord i grunden är väldigt enkel:
Ojämlik fördelning av inkomster leder till segregation. Segregationen leder till ökad frekvens av våld och mord.

Det här sambandet är väldigt starkt och därmed lätt att påvisa. De flesta krimonologer har känt till det i åtminstone 30 år. Ändå diskuteras det sällan. Ju jämlikare ett land är, desto säkrare och tryggare är det.

I början av 1980-talet anses Sverige ha varit det mest jämlika land som någonsin har funnits. Sen dess har vår gini (ojämlikhet) sakta stigit. I ovanstående mätning (från världsbanken) är den 0,29 men i andra mätningar ligger den över ,35.

Sen 1980-talet har Sverige tagit emot ett par miljoner invandrare. Då har ojämlikheten ökat. Som DN beskriver har segregationen ökat mycket snabbt sen dess. Det är dels en effekt av att invandrare inte har råd att köpa lägenheter. För 30 år sen fanns det relativt gott om hyresrätter i olika delar av Sveriges städer, men sen dess har hyresrätterna i attraktiva lägen blivit bostadsrätter som kostar många miljoner att köpa. De pengarna har få invandrare. Dessutom känns det alltid tryggare och enklare att bo tillsammans med andra som ser ut som du, pratar som du och äter samma mat som du är van vid. I Rinkeby är det lätt att få tag på halal-slaktat kött och anjera. Det är betydligt svårare på Östermalm. Då, för trettio år sen, var var femte förortsbo invandrare i våra mest invandrartäta områden. Idag är det en majoritet.

I ojämlika länder är förtroendet för varandra också svagare än i Sverige. Även det är på väg att sakta urholkas.

Poängen här är förstås att lösningen är uppenbar, men inte nödvändigtvis så aptitlig.

Det är som när doktorn säger till tjocka människor att de måste börja träna och äta nyttigt. Det är ingen brist på dieter, piller och manicker som påstås få dig i form utan träning. Problemet är att ingen av dem fungerar i längden. Detsamma gäller de flesta av de “lösningar” som lanseras i valrörelsen.

Om vi verkligen vill ha trygghet och säkerhet så måste vi ta tag i ojämlikheten och segregationen.

Är vi beredda att göra det?

Posted in Uncategorized

Sommaren är kort, Konsulten regnar bort

När åskvädret drar in

Sommaren är slut. Som ett stilla sommarregn droppade de första konsultstoppen kring midsommar, och som ett sommarregn har det sakta tilltagit.

Som den svenska traditionen bjuder låter vi midsommarregnet droppa i nubben medan vi övertalar varandra om att det inte alls regnar. Möjligen ett trevligt midsommarregn som bara märks som stänk i nubben. En timme senare ställer vi oss, genomsura ända in i underkläderna, och erkänner att
Nej, nu regnar det nog ändå.

…men när åskvädret drar in så agerar vi först, och tänker senare

Nu är vi ungefär där.  Lågkonjunkturen drar in över Sverige som ett mörkt åskmoln med sneda streck under.  Nu är det inget stilla sommarregn. Nu är vi snabba att agera. Nu är konsulterna en rörlig kostnad. Hej då till dem!

Men orsaken till att företag ändå har konsulter är att mer blir gjort till lägre kostnader. Nästan alla konsulter är specialister. Därför önskar jag att alla ledningsgrupper har en lite djupare diskussion om vad som är viktigt i nuvarande läge.

Den första signalen om en annalkande lågkonjunktur brukar vara ett av EIBAS huvudsakliga områden: Medarbetarundersökningar.
För 30 år sen kallades de ”trivselundersökningar” och för 20 år sen dissades ”trivsel” som helt onödigt och icke affärsmässigt. Sen dess är medarbetarundersökningar det första som företagen drar in på.

Min egen insats de senaste 30 åren har varit att kvantitativt förklara först 1/5 av lönsamheten, sen successivt allt högre andelar av produktivitet, försäljning, kundnöjdhet, kundlivslängd, frisknärvaro på jobbet och till slut även börskurs med hjälp av just de här ”icke affärsmässiga” medarbetarundersökningarna. Det finns knappt en värdedrivande process som jag inte har förklarat 1/5 eller mer av med hjälp av medarbetarundersökningar de senaste 30 åren.   

Nu för tiden möter jag sällan en företagsledning som inte har hört, läst och förstått det här budskapet, men insikten verkar inte ha nått hela vägen ner till ryggraden där reaktionen på det annalkande åskmolnet beslutas. Besluten är desamma. Planerade medarbetarundersökningar skjuts på framtiden, eller ställs in.  Det är dåligt för mig, men på några års sikt är det lika dåligt för dina aktieägare. När engagemanget inte längre mäts så märks det inte vilka nedskärningar och effektiviseringar som halverar effekten hos företagets viktigaste resurs.

Betydligt mer affärsmässigt vore att skrota till exempel budgetprocessen. Fyrtio år efter att Jan Wallander beskrev hur värdelös den var och skrotade den i Sveriges mest välskötta bank jobbar de flesta chefer fortfarande sent på kvällarna från september till november för att få budgeten i mål, bara för att sen notera att ännu en budget inte kunde följas upp eftersom det hände saker som man inte hade planerat för;  
en lågkonjunktur,
en inflationschock,
ett krig
…eller en omorganisation.

En annan möjlighet är att sluta tvinga motvilliga medarbetare till kontoren. Fråga dem i stället hur mycket de kan tänka sig att jobba hemifrån. Ta sen konsekvensen och halvera kontorskostnaden, eller ännu mer.

En tredje möjlighet är att se över konsultköpen. Idag går många hushåll från ICA, Coop och Hemköp till Willys, ICA maxi eller Llidl för att få hushållskassan att räcka. Det är bättre än att säga till barnen att nu blir det potatis och havregrynsgröt i ett par år.  Företagens motsvarighet till det är att jämföra dyra amerikanska konsulter med billigare svenska eller baltiska motsvarigheter.

Fråga er själva: behöver ni det där gänget från Handelshögskolan som ser ut som mormoner men har glänsande kontor vid Stureplan?
– Kan någon annan göra samma jobb till lägre kostnad?

Posted in Uncategorized

Same shit, new name!

Johan Books artikel om skillnaden mellan motivation och engagemang ger mig kalla kårar. Problemet är inte Johan och inte artikeln heller. Jag gillar Johan och artikeln är verkligt välskriven. Jag rekommenderar den starkt.

Problemet är att jag har stått upp till midjan i det där träsket av halvsanningar. För ett drygt decennium sen hade jag och mina dåvarande kollegor på Netsurvey flera av Sveriges finaste multinationella företag på kundlistan, och vi var hårt ansatta av gigantiska amerikanska, och några brittiska konsulter.

Varje gång vi möttes satt det ett gäng doktorshattar på andra sidan bordet. Amerikanerna slog dunster i våra kunders ögon med benchmarks-värden innehållande 20-50 miljoner svar.  Det låter väldigt mycket bättre än vår lilla databas med ett par miljoner svar, men det är faktiskt ingen skillnad.  Dessutom var våra svar från svenska multinationella bolag och deras var från mer auktoritärt styrda amerikanska bolag så var våra jämförvärden var mycket mer relevanta.  

Sen hade amerikanerna ett trumfkort till:
vi mätte motivation, stolthet och trivsel på arbetsplatsen. De mätte engagemang. Wow!
– Hetare, bättre, mer affärsmässigt.

Jag fick i uppdrag att plocka fram en Engagemang-modell som skulle göra det möjligt att konkurrera med amerikanerna. En utmaning var Sapir-Whorf-hypotesen; att språket inte reflekterar verkligheten utan att det snarare skapar den verklighet vi upplever oss se.  Du har nog hört klyschan om att eskimåernas 14 ord för snö skulle påverka deras upplevelse av snö. Jag föredrar den om att Hindi har 400 ord för kärlek, och att det kan förklara varför det finns så många indier. Vi ser det vi har ord för och språket kan skapa skillnader som egentligen inte existerar. Ett sorgligt exempel på det är när Belgiska kolonisatörer delade upp Rwandas befolkning i Tutsier och Hutus. Långa Rwandier kallade Belgarna ”Tutsier” och de korta fick heta ”Hutus”. Vi vet alla vad det så småningom ledde till.

Ungefär det här hade jag bråkat med min underbara samarbetspartner Lasse Hessner om några år tidigare. Han hade gått ut i pressen med att ”Trivsel” inte var affärsmässigt, och att alla företag därför borde dumpa alla trivsel-mätningar för att i stället mäta Motivation.  I alla kvantitativa analyser jag kört hamnade trivsel och motivation i samma faktor och korrelationen mellan de två var som korrelationen mellan ost och smör i mitt hushåll: nästan 100 procent.  I såna här lägen är jag aldrig hänsynsfull. Lasse hade suttit därhemma på kammaren och tyckt till: gjort en Sapier-Whorf-uppdelning som egentligen inte fanns.  

Här måste jag sticka in ett litet stöd för Lasse:  Sen två år tillbaka har han fått rätt. När vi jobbar hemifrån så sticker trivseln i väg från motivationen och stoltheten. Trivseln handlar om hur det fungerar att jobba hemifrån. Motivationen och stoltheten om hur du känner för ditt jobb och din arbetsgivare. Det är inte svårt att förstå, men det är ändå sensationellt; som om Jupiter plötsligt skulle ha lämnat solsystemet.

Tillbaka till amerikanerna, Netsurvey och Engagemanget:
Jag lyckades övertala ett gäng kunder att få testa de amerikanska konsulternas engagemangs-modeller. Den korta historien är att resultaten var deprimerande.

De amerikanska konsulterna var skräddarna som sydde med guldtråd och våra kunder var kejsaren. Jag var än en gång pojken som påtalade att kejsaren var naken. Kom ihåg att den historien inte slutar med att kungen blir jätteglad och ger pojken prinsessan och halva kungariket.  Det gjorde inte den här historien heller.  

Kunderna gillade att Engagement är affärsmässigt, trots att vår modell hade förklarat 20 procent av variansen i lönsamhet och att det resultatet hade reproducerats sju gånger i olika bolag.  
Vår modell hette ju ESI (Employee Satisfaction Index). ”Satisfaction” var ungefär lika inne som axelvaddar och hockeyfrilla. BOM! BOM! BOM! En efter en försvann Netsurveys multinationella kunder till de amerikanska skräddarna.

Så tillbaka till Johan Books artikel: OM du känner dig entusiastisk inför ditt jobb så känner du dig också motiverad, och du känner dig engagerad.

Jag tror vårt språk har för många ord.
Jag bävar inför att min fru ska komma hem från en svindyr amerikansk kurs och fråga:
Älskar du mig, eller är du kär i mig?
– för då vet jag att det ena svaret är fel. HEEELT FEEEL!

De enda som tjänar på att vi skapar nya mätinstrument för vartenda ord i vårt vokabulär är giriga konsulter…som jag.  

Same shit, new name!

Tagged with: , ,
Posted in Uncategorized

KÄNN det då!

Vad vill du att vi ska känna?  
– KÄNN det då!

När jag undervisade i retorik så var det min vanligaste kritik.  Eleverna höll sig till mallen men vi som lyssnade KÄNDE ingenting.

Känslan är för kommunikationen vad kryddorna är för maten.

Ja, jag vet; Svensk mat var i praktiken fri från smak i åtminstone tusen år, men gå runt i Stockholm idag så ser du väldigt få restauranger som serverar traditionell mild svensk husmanskost. Att äta har blivit en upplevelse, och mat utan kryddor är ingen upplevelse.  

På demonstrationer är det samma sak.  Talare som inte KÄNNER något får publiken att sakta men säkert glida in i dvala.  

När jag fick chansen att tala på Nordic Ukraine Forums demonstration mot kriget var det därför självklart att tänka igenom vad jag ville få publiken att känna. Det var lätt också. Jag släppte ju bara fram det jag kände.
Om vi inte är heligt förbannade nu, när i h-e ska vi då vara förbannade!

Det talet har lett till nya tal. Åtta stycken under våren, på Sergels torg, Norrmalmstorg, Mynttorget och i Fria Ukrainas Plats, bredvid den Ryska ambassaden.  

Här ville jag vända känslan av maktlöshet till något starkare. Något som ger kraft att handla. Äkta helig ilska, inte mot ryssar utan mot Putin. Här är det dessutom Russians against war jag talar hos. För att använda liknelsen med mat är det här en indisk gryta och skriket är chilin.

Som kommunikatör är det här bra träning. Känsla är viktigt i all kommunikation, men på olika sätt. I affärsmöten är känslan viktig, men det är andra känslor.  Vi dränker ju inte en stekt rödspätta i massor av chili. Då får salt, peppar och en citron räcka.

Steve Jobs klassiska lansering av Iphone för femton år sen var en strålande uppvisning i retorik. Jag är säker på att en och annan Applefantast i publiken grät av upphetsning.  Presentationen var skickligt uppbyggd för att maximera den känslan.

För en och annan säljare kan utmaningen vara att verkligen KÄNNA den entusiasm som man vill sprida. Kommunikationens första tes är ju ”you cannot not communicate”, du kan inte INTE kommunicera.
De känner vad du känner, och de känner frånvaro av äkta känsla.  Kunden märker att du tänker på provisionen. Då skorrar det falskt att du pratar om kundens känsla av trygghet. Möjligen är det mindre falskt att prata om villkoren i försäkringen du försöker sälja, men det blir tråkigt. Lösningen är förstås att verkligen KÄNNA det du säljer, eller byta till något du känner för.    
Ju större förändring du försöker sälja in, desto viktigare är känslan.

Till och med när du står och pratar i kön till kaffeautomaten så kommunicerar du känsla. Ett litet leende i mungipan och ögonen, om så för en tiondels sekund, får din kollega att trivas.  En ögonrullning i mötet får dina kollegor att sprida de negativa signalerna vidare inom en minut. När du stänger kameran i Teamsmötet så får dina nyaste kollegor svårt att läsa dig. Det stör inte de som känner dig väl, men de som inte gör det blir osäkra på var du står.

Jag hade en gång en oerhört kompetent kollega som jag inte klarade av att jobba med. Hon var som en pokerspelare på jobbet. Visade aldrig några känslor.  Allt hon sa och allt hon skrev var klokt, men vad tyckte hon?   

Efter sex år på amerikanska universitet var jag förstås van vid att folk visar upp sina känslor på ett annat sätt än här hemma, men jag var långt ifrån ensam om att ha svårt för att jobba med den här extremt kompetenta kvinnan. Med träning i kommunikation, eller skådespeleri, hade hon kunnat vara VD för ett börsnoterat företag idag.

Å andra sidan har jag haft en chef som kunde ge upp ett primalskrik för att det var upptaget i telefon. Vi var 20 personer som satt i samma rum som honom. Man behövde sällan undra vilket konferensrum han hade möte i. Det hördes. Han var som att ösa en hel näve chili i varenda maträtt.

Jag tror vi inom de flesta områden i Sverige har stor förbättringspotential här, vad tror du?  

Tagged with:
Posted in Uncategorized

Humankapitalet är nyckeln till allt

“Det finns ett samband mellan försäljning och lönsamhet!”

– Den braskande rubriken har du inte läst, eller hur? Inte heller den här:

“Det finns ett samband mellan R&D utlägg och antalet patent.”

eller…

“Det finns ett samband mellan reklam och försäljning!”

Det fältet har ändå forskats på sen 1960-talet. En metastudie fann att reklam förklarar ungefär 12 procent av försäljningen på kort sikt (elasticitet 0,12).  Lite mer för nystartade produkter, sällanköpsvaror och för företag som håller i reklamen år efter år, som Coca Cola, så kan reklambudgeten förklara ¼ av företagets försäljning.

Det är bra, men Hessner/Westberg-rapporten förklarade ju 1/5 av lönsamheten med hjälp av medarbetarundersökningar redan 1992!

Ingen viskar i styrelserummet ”jag har läst att reklam påverkar försäljningen”. Det självklara sambandet har man glatt plöjt ner miljarder kronor i år efter år.  

2022 är samband mellan engagemang och lönsamhet fortfarande nyheter!

Medarbetarnas motivation driver allt som är viktigt

Varenda konsult med självaktning har producerat såna här rapporter, varav de flesta är bättre än Lasses och min gamla rapport. Jag är själv skyldig till en handfull såna här rapporter, och de får fortfarande läsare!  Media skriver fortfarande om dem som om varenda en av de här rapporterna som om den vore den första.  

Det ÄR ingen nyhet längre.   Det BORDE inte vara någon nyhet.

Varje värdeskapande process i vartenda företag drivs av människor; engagerade människor som gör ett strålande jobb, ljumna människor som gör ett OK jobb, eller oengagerade människor som gör precis vad de måste för att inte få sparken.

  • Motivation driver lönsamhet (bevisat hundratals gånger sen 1991).
  • Motivation driver produktivitet. Been there, done that!
  • Motivation driver försäljning. Japp, den har jag bevisat många gånger.
  • Motivation driver kundnöjdhet. Den har jag kört 21 gånger (men nästa steg funkar inte i monopol-företag).
  • Motivation driver hälsa och frisknärvaro (också bevisad gång på gång i över 30 år).

Den här texten växlar med flit mellan orden ”engagemang” och ”motivation” eftersom det i praktiken är samma sak.  I stället för att ägna oss åt värdeskapande har vi som konsultar gentemot HR lagt orimligt mycket fokus på hårklyverier.  

För vi har viktigare saker att göra.

Med tanke på hur extremt väl genomforskat det här fältet är så borde det inte finnas någon tolerans för återkommande låga resultat i medarbetarundersökningar.  En grupp som har haft höga resultat byter chef och har plötsligt låga resultat. Då måste HR gå in och jobba med den nye chefen. Det sker alltför sällan. Tvärtom är det vanligt att chefen kan fortsätta flera år utan att ändra sig.

Vi vet att det sänker kvaliteten.

Vi vet att det sänker kundnöjdheten.

Vi vet att det sänker de interna leveranserna till andra team i organisationen.

Men ingen blir chef utan att vara verbalt kompetent. Chefen kan ofta prata sig ur ett dåligt resultat i en medarbetarundersökning, och till och med förklara en lång svacka där den tidigare chefen hade höga resultat.

Den verbalt kompetente chefen lyckas få HR att glömma Ockhams rakhyvel: Den enklaste förklaringen är oftast den rätta.

20 medarbetare ger dig låga värden i medarbetarundersökningen. Det är antagligen så här enkelt: Du är inte en bra chef. Du ska ha ett jobb du är bra på.  

De orden bör HR uttala mycket oftare.

Så varför tål vi låga resultat i medarbetarundersökningar?

Posted in Aktievärdering, Analys

Det vet du inte alls!

Jag vet vem det är!
Säkert hundra gånger har jag hört chefer säga det. Oftast när de får lägre resultat i medarbetarundersökningar än de förväntat sig.

Konfidentialiteten har förstås stoppat mig från att ge chefen någon feedback på den här “vetskapen” men som generell princip kan jag säga så här: Det vet du inte alls!

Som konsult har jag kunnat kolla. När chefen har sagt namnet så har jag ibland kollat (det är inte längre tillåtet att kolla) och chefen har nästan alltid fel. Det är nästan alltid någon eller några andra i gruppen som har lämnat de lägsta omdömena.

Blind surprised smiley
Inse att du är blind

Medarbetaren som chefen tror är hens kritiker är snarare den i gruppen som är mest öppen med sin kritik. Den medarbetaren berättar i praktiken vad de andra tycker, men inte säger till chefen. Därför är den medarbetaren värdefull.

Som chef önskar jag att du inte försöker göra dig kvitt den här medarbetaren. Se henom inte som din motståndare. Ta hellre en fika en och en. Lyssna och fråga “Jag vill inte höra några namn, men är det fler än du som tycker så här?”

Den medarbetaren bär på lärdomar som du behöver. Lärdomar du inte kan få av hundra konsulter, eller på tusen timmar på ledarskapskurs.

Tagged with:
Posted in Kommunikation