I närmare 15 år var jag tränare för Fredrikshofs långdistanslöpare. För en beteendevetare är det lite som att ha ett laboratorium i handen. Jag testade, utvärderade och testade igen. Däremellan slukade jag förstås den forskning jag kom över.
Att tävla i långdistanslöpning är speciellt på ett extremt sätt. Du ska pressa varje gnutta kraft ur din kropp men du får inte spänna dig. Det perfekta loppet är som att slita ut ditt eget bultande hjärta ur bröstet med händerna utan att blinka. Om du spänner dig så sjunker farten obevekligt. Titta på de spurtande motionärerna i Stockholm maraton så ser du vad jag menar. Ansiktet spänt. Armarna spända. Varenda muskel på helspänn, och det går så sakta!
En rapport som direkt påverkade mitt tänkande var Dr Peters som berättade att man ska sätta insatsmål, inte resultatmål. Det är en fälla som alla löpare under lång tid hade gått in i.
I november tänker man att nästa år ska jag göra de här tiderna på 5 000m, 10 000m, halvmarathon och marathon. En löpare som har sprungit 5 000m på 16 minuter älskar att sätta upp målet att springa på 15 minuter eller 14.50. Det är ett stort hopp. Ju högre mål man har satt, desto bättre känns det….i november. Man tar nämligen ut lyckan över den höjda prestationen i förskott.
Det kan fungera i och med att det här lyckotillståndet gör det lättare att träna under vintern. Men ju närmare säsongen kommer desto sämre känns det. I mars känner hen kanske att intervallerna bara går aningen fortare än de gjorde i oktober. I det första loppet passerar hen 3000m på 9.20 och inser att det inte finns en chans att komma ner mot 15 minuter. Då sjunker farten och en väldigt ledsen löpare springer in på ett nytt personligt rekord: 15.51.
Peters alternativ innebär att man istället sätter upp insatsmål. I november satte vi istället upp målet att springa minst 10 mil och minst 10 träningspass varje vecka, att springa minst 20 backpass och 20 intervallpass under vintern.
Målsättningsdiskussionen utgick inte längre från vilken resultatnivå löparen ville nå utan från vilken träningsnivå löparen var på, och hur stor ökning vi trodde kroppen skulle klara av. Helt i linje med Kirkegaards klassiska ”För att leda en människa måste du först möta henne där hon är”. Där hon är- inte där du eller hon önskade att hon vore.
Resultatet var ett gäng löpare som i november var nöjda med att ha uppnått novembers träningsmål. Samma sak i december, januari, februari och mars. I april kom de mer avslappade till start än tidigare och presterade också bättre.
Jag tror den här läxan skulle kunna tillämpas på fler områden. Svensk skola försöker till exempel tillämpa den i och med att varje lärare ska anpassa undervisningen till varje student. Det är lovande.
På samma sätt skulle många företag ha fördel av att fokusera på det som ger framgång istället för framgången i sig. Som det gamla uttrycket ”spela tennis med ögonen på resultattavlan”.
Ja, om hälkicken kommer av att hamstring drag hälen uppåt så är det onödigt. En hälkick som kommer som bieffekt (rekyl) av ett snabbt frånskjut är däremot av godo. Ju kortare tid i marken desto bättre steg. Kolla gärna löparna i en OS-final.
När ska man få tid till det här då? Du får nog se över ditt liv och dina prioriteringar. Själv jobbar jag skift ibland och har begärt och krävt (=snällt fått be om tillåtelse ) att få gå ut och springa minst en gång varje gång jag är ledig två dagar, två gånger varje gång jag är ledig tre dagar osv. Tyvärr blir det ibland bara en gång i veckan men det får duga för att hålla sig i hyfsad form. Jag tror att man får hitta den tid på dygnet som passar en bäst, speciellt om man har ont om tid. Den stund jag är ute (oftast 30-40 minuter och någon enstaka gång upp till 1,5 timme) satsar jag sedan antingen på hastighet eller distans. Jag brukar oftast gå ut och springa när mitt barn (och ibland min fru) sover då det känns lättast att lämna hemmet då och jag ändå minst kan hjälpa till hemma just då. 30 minuter då och då känns det inte som att min fru kan neka mig, det är ändå ett enkelt och billigt sätt att hålla sig i form på. Den tid jag tycker fungerar bäst är på morgonen en stund efter frukosten. Då kan jag slappna av resten av dagen då jag vet att träningen är avklarad (gäller för övrigt nästan allt jag gör, jag gör det helst direkt på morgonen). På kvällen brukar jag vara trött efter dagens slit och har oftast ingen lust att springa då även om jag gör det ibland ändå.