Målet med projekt SeaSteam är att fånga in koldioxid ur atmosfären. Arbetet med det projektet visar var jag står i klimatfrågan.
Som beteendevetare är klimatfrågan väldigt spännande eftersom det har uppstått en spricka. Jag talar förstås om sprickan mellan oss som gör vad vi kan för att stoppa jordens upphettning och de som “inte tror på det där”. Självklart ser jag ner på dem. Det gör de flest av oss, men det gör oss till usla kommunikatörer. I bästa fall ser vi ner på dem med medlidande, som okunniga stackare. Ungefär som på kvinnan i nordnorge som min fru brukar berätta om. Hon hade aldrig sett havet och trodde inte på snacket om att jorden var rund. Hon var harmlös, men ingen gillar att bli sedd ner på. Att argumentera med mer fakta skulle inte ha hjälpt. Hon behövde få se havet, och i Norge är det rätt lätt att ordna.
Om klimatfrågan hade en lika tydlig bild som havet så vore arbetet enkelt. Vi som är övertygade ser förstås hur värmeböljan i Australien lade grogrunden för alla bränderna. Vi ser extrem-vädret som alla prognoser har varnat för. Vi ser hur de senaste fyra åren är de varmaste som uppmätts och att 15 av de varmaste åren någonsin är under de 16 senaste åren.
Det ser inte klimatförnekarna, eller så ser de inte vår roll i upphettningen.
“Har du pratat med Greta?” fick jag nyligen höra av Bertil, en klassisk klimatförnekare, när jag berättade om SeaSteam. Han trodde inte på ICC och FN var korrupt. Fakta rinner av Bertil som smör i en het teflon-panna. Jag kan argumentera mig blå. En halvtimme senare kommer han inte minnas något av det jag sagt.
A man convinced against his will is of the same opinion still
Så lyder ett gammalt amerikanskt talesätt som jag lärde mig när jag studerade kommunikation i Texas.
Bertil vill inte tro på Greta. VILL INTE. Där är problemet.
Om han börjar tro på Greta så blir hans liv mycket jobbigare. Bertil flyger och äter kött så ofta han kan. Bara hans ekonomi begränsar hur mycket han kan flyga. Bara hans konstiperade mage begränsar hur mycket kött han kan äta. Han vill inte ändra på några av sina vanor. Karl Weick förklarar det här syndromet med att handlingar styr attityder mycket bättre än attityder styr handlingar. Vi anpassar våra attityder till det vi gör.
Den som äter kött har lättare att ta till sig Bibelns bild av relationen mellan oss och alla djuren. Vi är Guds avbild, det är inte de. Vi har tankar, de har instinkter. Som vegetarian sen 37 år har jag lättare att ta mig dokumentärer där suggor skriker när deras kultingar tas ifrån dem, och gråter i dagar efteråt. Mitt handlande styr mitt medieval och mina attityder.
Den som flyger har lättare att ta till sig Sara Skyttedals klassiska miljötips.
Jag som undviker att flyga väntar förstås på att Sara Skyttedal ska börja röka så mycket hon kan, så att Philip Morris, Marlboro & Co kan utveckla nyttiga cigaretter.
Så där kan vi hålla på och slå klimatförnekarna uppifrån.
Vi som tror på klimat-hotet har så gott som alla pålitliga fakta på vår sida. De har Trumps lögner och möjligen ryska trollfabriker på sin. Det borde vara en lätt match men det är det inte. Sverige är en ledande nation i omställningen, och det är sorgligt eftersom vi inte når det vi lovade i Paris.
Istället måste vi se hur svårt det är att ställa om. Det gäller framför allt folk som mig: medelålders män om man ska vara snäll. Gamla gubbar om man ska gå rakt på sak. Våra hjulspår är väldigt djupa.
Vi gubbar behöver uppmuntran. Om Bertil har flugit lite mindre i år än i fjol, har han hjälpt Sverige. Det ska uppmuntras. Det är dessutom mycket trevligare än att stå och fakta-fäktas eller ropa slagord med plakat i handen.
Den uppmuntran kanske kan få Bertil att pröva Max underbara vegetariska hamburgare. Den härliga upplevelsen kommer göra honom mer mottaglig för information om köttindustrins miljöpåverkan. Som miljö-kommunikatör är MAX vegetariska hamburgare bättre än vad jag någonsin kan vara.
Det börjar med en knappnål, men slutar med en silverskål
Brukade min farmor varna. Det är sant. Men det fungerar åt andra hållet också. Det börjar med en vegetarisk hamburgare och slutar med HVO100 och ett par ton mindre koldioxid.
Det behövs bara att någon är där och förstärker de bra handlingar som vi gubbar emellanåt gör. Bra Bertil! och visst var den vegetariska burgaren god?
Då öppnar kanske Bertil en lucka i sitt kompletta ekosystem av klimatförnekande mediekonsumtion och “experter”.
Och min goda vän Anders Olofsson, som också är aktiv i SeaSteam-projektet, har ett strålande exempel på hur lätt det faktiskt kan vara att bli en klimat-hjälte.
Han har bara börjat tanka sin gamla ford med HVO100 istället för Diesel.
Bilen drar ca 0,44 l per mil på sommaren och 0,50 l per mil på vintern.
Anders kör ca 1 000 mil per år dvs förbrukar ca 470 liter diesel på ett år.
Enlig ovanstående beräkning så minskar C02-utsläppet från 1 284 kg till 140 kg dv 1 144 kg.
Eftersom man i vanlig Diesel blandar in HVO så är nog utsläpps minskningen lite mindre.
Men man kan nog anta att den är ca 1 kg per 10 kilometers körning, mer om bilens förbrukning är högre.
Då kostar HVO100 en krona mer per liter än vad diesel gör, så Anders miljö-investering är en femhundring per år, plus att han får tanka på den enda macken i Umeå som har HVO100, vilket är en lastbilsmack.
I Stockholm finns det avsevärt fler alternativ.
Så långt upp i kedjan som Anders tror jag aldrig att Bertil kommer, men…
klimatet har mer nytta av att jag sätter fokus på det Bertil gör rätt än det han gör fel.