Är ditt företag dömt att gå på grund?

Skepp där rodret har rostat fast kommer gå på grund. Samma öde hotar alla monopolföretag.

Oavsett det är ett statligt monopol eller en ”blå ocean” (att ditt företag har hittat en niche där ni är ensamma och kan se till att förbli ensamma) så är risken stor att organisationen blir som ett företag där rodret har fastnat. Jag har inte gjort någon studie av sådana företag men jag har sett några gemensamma tendenser hos flera företag i denna situation. Vad tror du symptomen är?

captain_leaving

  1. Förtroendet för den närmsta chefen är stort medan förtroendet för ledningen är väldigt svagt. Det kan vara tecken på suboptimering, att en lokal chef i tysthet låter bli att genomdriva ledningens strategi i den egna verksamheten. Kanske talar hen om ledningen som några som inte förstår sig på ”hur det fungerar i Jönköping”.  Det är ett vanligt problem, men här är det generellt. Som om alla cheferna suboptimerade hela tiden.
  2. Efter många år där man stabilt har levererat samma saker på samma sätt till samma kunder känns företagets övergripande strategiarbete inte relevant. Man är helt enkelt inte mottagliga för nya strategier så länge man känner att det man gör fungerar. Strategi blir till ett spel de spelar på HK.
  3. Ambitiösa strateger på HK är inte nöjda med att sitta och köra samma strategi år efter år. De utvecklar planer och förändringar som presenteras och implementeras…ackompanjerade av den lokala organisationens artiga ointresse.
  4. Maktspel uppstår på HK. Plötsliga maktförskjutningar som får mig att associera till hur huvudfigurer plötsligt försvinner i Games of Thrones, fast utan dvärgarna, sexet och våldet. Folk i ledningen tänker”jag” där de borde tänka ”vi”. Kan det vara frånvaron av gemensamma yttre hot i form av konkurrenter som gör att det blir så mycket mer maktspel hos monopolister och dominerande företag? För en konsult kan de här intrigerna vara spännande och rentav kul. Organisationer som hela tiden tvingas prestera sitt bästa för att behålla kunderna kan nästan vara lite småtråkiga i jämförelse.

Tyvärr finns det en baksida på allt det skojiga i monopolföretag:

När organisationen så småningom går på grund så klarar sig ledningen. De har fallskärmar och är eftersökta av headhunters. De behöver aldrig sjunka med skeppet. Förlorarna är alla de med guldklocka på armen. De som har levererat samma sak till samma kunder på samma sätt i flera decennier. Eftersom de inte har behövt lära något nytt på kanske 20 år så är förmågan till omställning borta.

Så mycket som vi älskar att prata om blå oceaner: det är mest till glädje för aktieägarna och ledningen. Alla som jobbar på golvet har större skäl att älska konkurrensen. Konkurrenterna ser till att rodret aldrig rostar fast.

Tagged with: , , ,
Posted in Uncategorized