Snart en hel vecka utan restriktioner! 

En vecka med ogenerad trängsel tunnelbanor och bussar.

En vecka med fysiska möten och spontant prat med kollegorna vid kaffemaskinen på kontoret.

En vecka med prat med folk som vi vet inte har pyjamasbyxor på sig.

Men långt ifrån alla har varit på kontoret, ens en enda dag.  

Om pandemin innebär att alla korten kastades upp i luften, så innebär återgången till kontoret samma sak. Många bedömare säger tvärsäkert att ”allt går tillbaka till hur det var” eftersom det är vad som skedde efter tidigare kriser.

Det man då missar är digitaliseringen. Idag är det möjligt att jobba hemifrån eller från kontoret. Folk inte bara kan gör det; många har gjort det i två år. Det gör att en och en halv miljon svenskar står vid ett vägskäl på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort. Varje dag kan vi välja kontoret eller hemmet.

Därför bad jag dig och ett antal vänner på LinkedIn svara på några enkla frågor om vilka vanor du tänker behålla. Urvalet är inte slumpmässigt och antalet är för litet, men en del resultat är nog värda att göra mer seriösa studier på.

”Jämfört med före Corona, hur känns ditt liv under pandemin?” gav ett övervägande positivt svar. De flesta tyckte livet var bättre nu än före pandemin.  De positiva svaren handlade oftast om att man vunnit tid; tid som man ägnar åt familjen eller åt nya hobbies. 

Mina arbetsdagar hemifrån är harmoniska och produktiva.

Balans i vardagen, mindre stress mellan hämta barn, jobb, privatliv.

Mer möjlighet till egen träning.
Får mer gjort under arbetsdagarna än tidigare.

Det kom också en och annan härligt entusiastisk kommentar som:

Jag har fått mitt liv tillbaka och levererar insikter och resultat som aldrig förr!

Och, alla verkar tycka att jag är fantastisk. Trodde jag varit det hela tiden…

För att inte tala om hunden som uppskattar våra insiktsfulla promenader (that’s where the magic happens), barnen som lärt känna och uppskatta pappa, min fru som tycker jag är skitsnygg (igen) och jag själv som mår bättre än jag trodde var möjligt.

There is no way back!

Få var dock fullt så entusiastiska. Avigsidan var sociala kontakter med vänner och med kollegor, och den energi som de kontakterna ger. Många kände att de hade förslappats.

Att vårda och skapa relationer har blivit otroligt mycket svårare.

Stockholmarna trivs med att jobba hemifrån, men resten av landet är ännu positivare. Nu är ”resten av landet” en väldigt bred generalisering där Göteborgs innerstad slås ihop med Västernorrlands inland, men det är ändå värt att undersöka vidare.

Många tycker de har fått vanor som är bättre än sina tidigare vanor. De vanorna vill man förstås inte bryta. Men då handlar det framför allt om att vanorna är bättre för en själv. Att många av de nya vanorna är bättre för klimatet så är en ren bonus.

Vi fortsätter gärna jobba hemifrån för att det är bra för oss själva.

Det minskade resandet är förstås bra för klimatet. En annan stor miljövinst är om arbetsgivaren inte behöver värma/kyla ett kontorsrum åt dig, samtidigt som du värmer ett hem. 

Digitala möten istället för resor (flyg).

Åker mindre bil, rör mig mer med cykel/går.

Vi gillar att hemarbetet är bra för klimatet, men det minskade miljöavtrycket påverkar inte vår vilja att fortsätta jobba hemifrån.

Budskapet är tydligt till alla som oroar sig för att Sveriges miljöavtryck stiger när pandemin är över:
Poängtera hur den bättre livsstilen får oss att må bättre.  
Då kan nog många välja bort flyget till affärsmöten som vi nu har lärt oss sköta via Zoom eller Teams. Bil till jobbet eller jobbet hemma är också ett lätt val när du ska jobba fokuserat.

Om miljörörelsen vill få oss att sluta köa till kontoret så är det alltså vettigt att snarare poängtera hur härligt det är att få mer tid till barnen eller den nya hobbyn, med miljön som en extra bonus.

…men de som älskar att vara på kontoret, och de som älskar att flyga till mötet i grannstaden, de är redan tillbaka på kontoret och det fysiska mötet.

För drygt trettio år sen sa en klok kollega att multikompetens kommer vara alltmer uppskattat.  

Vi tänkte på hur Toyota såg sina arbetare som färdigutbildade först när de kunde nio olika positioner i fabriken.  Dels blir fabriken mindre sårbar då, men framför allt kan de multikompetenta arbetarna se möjligheter och lösningar på problem som andra inte kunde se.

Vi såg också framför oss ett näringsliv där innovativitet blir allt viktigare och där livstids-anställningarna inom samma yrke försvinner.  När vi byter inriktning på karriären så tar vi förstås en massa lärdomar och perspektiv med oss till ett nytt yrke. Ju fler gånger vi gör det, desto större chans att vi ser möjligheter som våra nya kollegor inte ser.

Nu till min fråga:
Har den verklighet som min kloke kollega såg framför sig för trettio år sen inträffat?

Jag är tveksam.  
Jag tror tyvärr att vi fortfarande vill etikettera folk med ett enda kompetensområde.

Mitt eget genomslag som beteendevetenskaplig konsult gynnas definitivt inte av att jag också driver en idrottsförening (som är en språngbräda för unga i Järva).  Det dubbla engagemanget förvirrar.

Rekryterare som söker en finansanalytiker blir tveksamma när de läser i meritförteckningen att kandidaten också har jobbat som lärare.  Stereotypen de söker är en man som har gått Handelshögskolan och sen arbetat som finansanalytiker i London eller New York och sen flyttat hem till Stockholm för att han har gift sig och fått barn.  Olika platser, samma yrke.

Min granne fotografen är också tekniskt duktig. Det gör han bäst i att hålla tyst om tills situationen uppstår som han kan lösa. Då är det en stor fördel, men innan han ställs inför ett problem att lösa så är det bara förvirrande.   

Rekryterarnas skräckvision är min syster som jobbat som Skidmodell, Tränare, Skidlärare, Målare, Konstnär, Hotellchef, Café- och Restaurangägare, Lärare, Uthyrare och nu Kommunikatör.
”Vad är den röda tråden” kan den stackars förvirrade rekryteraren fråga, och få det högst opassande svaret att ”när det blev tråkigt så bytte jag jobb”.  Vad jag förstår har hon varit duktig på alla sju jobben.

Har du sett något tecken på att min kloke kollegas förutsägelse för trettio år sen är på väg att slå in?

PS. Den kloke kollegan heter Per Jäderberg. Han är för tillfället skogsbonde med många år bakom sig inom bank, systemutveckling och försäkring.  Akademiskt är Per ekonom med universitetspoäng i fysik, kemi, AI, ungerska och….konstvetenskap! Dessutom är han en bra jazz-musiker. Det sista vet jag bara eftersom jag har hört honom spela.  

Just som man lyckats få barnen snällt uppradade i soffan för lite fredagsmys med godis och film – så plingar det till i telefonen. Det är ett meddelande om ett mejl från chefen. Och trots barnens vädjan blir det inget soffmys för mamma, som har fullt fokus på jobbmejlet.

Eller så har kollegorna precis beställt in champagne på after work, för att skåla in helgen. Då ringer chefen med frågor. Så får man ursäkta sig, flytta tillbaka sitt fokus på jobbet igen, och gå undan för att ta samtalet.

Idag skriver Svenska Dagbladet om att Frankrike, Portugal och Belgien bötfäller chefer som mailar utanför arbetstid.

Många fackliga ombud reagerar nog instinktivt med att “ja, det där måste vi driva. Med mailförbud från 17.00-08.00 sänker vi stressen”.

Jag är tveksam, för vad är “arbetstid” efter corona?

Inom service, produktion och byggen är det givet. Men de flesta av oss som jobbar hemifrån under pandemin har fått nya frihetsgrader. Vi kan jobba när det passar.

En helt genial systemutvecklare jag jobbade med under många år jobbade bäst sent på kvällen och en bit in på natten. När jag startade upp min dator på morgonen kunde jag ha tre-fyra mail från honom. Det stressade mig inte alls eftersom han hade skickat mailen i vetskap om att han inte skulle ha ett svar förrän när han öppnade sin dator någon gång vid lunch.

Igår kväll betalade jag löner till en kvart över midnatt. Efter aktuellt var jag pigg. Jag diskade och sen satte jag mig vid datorn. Därmed kan jag åka skidor i Vålådalen i fem dagar utan att behöva sitta där med löneprogrammet.

Strax efter kl. 12 mailade jag till var och en av de åtta som fått lön hur mycket de fått den här månaden (det varierar). I Frankrike, Portugal och Belgien hade jag alltså begått ett brott och riskerat böter på nästan hundra tusen kronor.

Jag hoppas att Socialdemokraterna och de svenska facken visar större omsorg om den frihet som hemarbetet har gett oss. Om något ska förbjudas så är det att kräva svar utanför mottagarens arbetstid.

Vad tycker du? #arbetsmiljö #arbetstid #ledarskap

https://www.svd.se/chefer-far-inte-mejla-efter-arbetstid