Igår natt väcktes jag av mina egna tankar på hur en förbättrad spegel-konstruktion kan se ut.
Den ska ju vara billig och lätt att sköta. Shafiís badkar är tungt, dyrt och tar en massa plats. Helst hittar vi något som nomaderna vi besökte i förrgår kan använda och ta med sig.
Abdisalam sa vi behövde fler smala speglar. Det har han helt rätt i, så direkt efter frukosten åkte vi till Berbera med en av servitörerna på hotell-restaurangen som extraknäcker som taxichaufför. Första stopp: järnaffären. Speglar, metallsåg, fiskelina och en propp till ett rör vi köpte i förrgår. Jag är fascinerad över att de kan veta precis var de har allting, och att de kom ihåg dimensionen på röret vi köpte. Kanske var de lika fascinerade över att vi inte mindes det.
Organisation för kameler i nöd
Tyvärr var möbelverkstaden fredags-stängd. De flesta verkstäder håller öppet till framåt elva, då alla går hem och gör sig klara för fredagsbönen. Vi hade ändå tur. Vår servitör/taxichaufför hade koll på en annan kille som kunde skära i glas. När vi kom dit tyckte jag det såg rätt intressant ut. Det var en stor skylt utanför som Abdisalam fick läsa för mig: ”organisation för kameler i nöd”.
The, Khat och Spegelverkstad
Det kändes ju otippat att de skulle skära glas därinne. Men vi gick in, och där var det snarare ett tehus. Överallt på golvet låg det khat-kvistar utan blad. Det hade ju varit torsdagskväll igår. Torsdags-tuggare är ett begrepp här; ungefär som feströkare hemma. I ett hörn stod ett bord och där stod dagens spegel-skärare.
Han hajade snabbt vad vi ville få gjort och skar snabbt upp de två badrums-speglarna. Sen berättade han att han har gjort spegel-kök där de har lagat all möjlig mat på bara solsken. Ett sånt kunde han göra åt oss för 60 dollar. Det bara förstärker känslan av att här kommer den medelålders vite mannen farande med powerpooint-bilder över en snilleblixt som lokalbefolkningen har känt till och använt hur länge som helst.
Jag sa förstås ja.
För att speglarna ska vara flyttbara knöt vi speglarna på ett par ”rockringar” som vi hade gjort av gamla torra trädgårdsslangar, som den vänlige mannen på cafét gav oss. Han är verkligen hjälpsam och vi har fått bra kontakt, helt utan ord. Abdisalam har förstås inget problem. Omar tror jag att han heter.