”Det blev ofta småbråkigt på plan” berättar projektledaren för Stockholm Futsal Clubs drop-in verksamhet ”…men så började vi dela in lagen istället för att låta dem spela med sina kompisar, och då försvann bråken. Atmosfären blev trevligare och spelet blev roligare”.
Det påminde mig om när jag gjorde jag min första analys av en större medarbetarundersökning, 25 år sen. Jag ville se om resultaten i medarbetarundersökningen kunde säga något om sjukfrånvaron. Till min överraskning var kvinnors sjukfrånvaro var lika låg som mäns sjukfrånvaro: i jämnt blandade grupper. Men i grupper med stor kvinnlig dominans var kvinnors sjukfrånvaro mycket högre och i helt kvinnliga grupper var den skyhög. Det har jag följt upp som analytiker av medarbetarundersökningar. Grupper med enbart kvinnor har högre sjukfrånvaro och svårare konflikter.
Jag tror inte det är något biologiskt fel på kvinnor. Jag tror det är en fråga om att homogenitet gör att det känns instängt. Inget kan ventileras ut. Det blir som en tryck-kokare. Samtidigt är det frustrerande att vara en underordnad grupp, som till exempel kvinnor i ett stort försäkringsbolag. De var lägst i den interna hierarkin. En homogen frustrerad grupp är alltid en krutdurk.
Supporterskaran till ett förlorande fotbollslag är en explosivare krutdurk. De står där och ser motståndarlaget få en feldömd frispark, eller straff. De står där tillsammans och ser sitt lag släppa in mål och förlora. Supporterskaran står tillsammans och tillsammans blir de en arg homogen grupp. Därför måste Svenska fotbollsmatcher alltid bevakas av polis. Ändå sker våldsamheter mycket ofta. I USA har man inget av det, men där saknas också avskilda områden för det ena eller andra lagets supportrar. Alla sitter mixat. Där finns det inte att supportrar skulle heja och jubla när en spelare skadar sig eller ropa “Dö!” när en spelare ramlar ihop på plan. Det finns heller ingen klack att gå till attack emot. Supporterkulturen i Europa och USA
Det är inte konstigt att extremister som söker krig genast utser blandningen till sin motståndare. Oavsett det gäller serbiska nationalister i det gamla Jugoslavien eller religiösa fanatiker i Irak och Syrien så är det just den fredliga samexistensen mellan olika folk och religioner de är ute efter att krossa.
Grundproblemet i våra Svenska problemområden är förstås precis detsamma. Ju homogenare de blir, desto fler ”vi och dom” uppkommer. Jag förstår dem. Det känns lugnt att bo bland människor som liknar en själv. Vi har lägre nivåer av stresshormon om vi bor så. Men det är ett bedrägligt lugn, för så fort ett område har blivit dominerat av en nationalitet så blir det bråk mot någon annan nationalitet.
Att homogeniteten på Östermalm eller Djursholm inte känns så problematiskt beror förstås på att de boende där inte har någon frustration som behöver ventileras ut. Det problematiska med rikemans-ghetton är istället att de oundvikligen skapar fattigmans-ghetton någon annanstans.
Länge hade Järva ett bråk mellan Syrianer och Somalier. Såna bråk ökar förstås homogeniteten eftersom alla känner sig tryggare i ett område som är tydligt dominerat av den egna nationaliteten, men det tar inte slut där. Ganska snart börjar innevånarna i ett etniskt homogent område flytta fram och tillbaka så att vissa höghus blir dominerade av folk från den ena regionen, stammen eller släkten medan andra höghus blir dominerade av den andra.
Dit är vi på väg i Tensta och Rinkeby. Polisen ökar sin närvaro men så länge homogeniteten i boendet tillåts öka är det som att försöka släcka elden med vatten från ena hållet, men med bensin från det andra.