Är idrott nyttigt? …psykologiskt och intellektuellt

I nionde klass började jag träna löpning. Innan dess hade jag alltid haft låga betyg, men de började genast stiga och de närmaste fem-sex åren fortsatte utvecklingen åt rätt håll tills jag undervisade vid ett av USAs bättre universitet. Alla mina träningskompisar hade liknande erfarenheter.  Dessutom gav idrotten oss en inre trygghet. Vi visste att det fanns åtminstone ett område vi behärskade väldigt väl, och vi genomgick enormt mycket arbete och smärta för att göra det.

Nu vet vi mycket mer om mekanismerna bakom det här. Motionen gjorde våra hjärnor mottagligare för information och den hjälpte oss hantera stress. Motionen gjorde det också lättare att fokusera.  För mig var det en sorts självmedicinering mot ADHD. Disciplinen hjälpte oss ta oss an läxor och prov. Många idrottare vittnar om samma sak, men ändå har något saknats. Kanske var det här något som skulle ha skett även om vi inte hade börjat träna. Hur vet vi det?

Nu vet vi.    Håkan Stattin och Metin Özdemir från Universtetetet i Örebro har följt 428 högstadieungdomar under tre år för att se om idrott hjälper eller stjälper ungdomars självkänsla, välmående och skolresultat. Resultatet är väldigt tydligt.  De följde ungdomarna genom hela högstadiet. Det gjorde det möjligt att studera konsekvenserna av att börja, fortsätta eller sluta idrotta.

Red Runner

Idrott ger:

Glädje: De som slutar träna blir ledsnare (får mer depressiva symptom).  En vän som är psykolog berättar att pojkar som slutar med fotboll i tonåren ofta får sina första depressiva symptom redan inom några månader.

Självkänsla: De som idrottade under hela studien hade klart bättre självkänsla än andra barn i studien. D.v.s idrottande barn tycker att de duger som de är.  De som slutade idrotta under studiens gång fick sämre självkänsla. Självkänsla är inte självförtroende. Ett självförtroende kan vara överdrivet och delvis bottna i en dålig självkänsla. Det kan bero på att idrotten ger tydlig feedback och samtidigt är påverkbar.  Som nybörjare märker du snart att du inte klarar av att hänga med eliten, men om du tränar hårt så blir du snabbt bättre i de flesta idrotter. Psykologiskt är det en väldigt bra kombination.

Trivsel i skolan: De idrottande barnen trivdes bättre än de andra och de som började idrotta slapp den utförsbacke i motivation som alla andra barn var med om.  Det betyder också att de som idrottade skolkade mindre än andra barn i studien.

Min och mina kompisars utveckling var alltså helt normal.  Idag har vi jobb som vi nog aldrig skulle ha kvalificerat oss för om vi inte hade börjat med idrott i högstadiet. 

Tack, alla tränare och ideellt arbetande människor som har gjort det här möjligt! 

Tyvärr ser Stattin och Özdemir att barn till invandrare är överrepresenterade både bland de som inte idrottar och de som slutar idrotta.  Med tanke på att fördelarna med att idrotta är så väldigt tydliga är det en tråkig sorgkant på ett väldigt positivt budskap.

Skijumper

Ps. En lite noggrannare listning av idrottens fördelar enligt Stattin och Özdemir: 

Depressiva symptom

  • Före studien var det ingen skillnad mellan de som idrottade och de som inte gjorde det. 
  • Under de tre åren studien pågick minskade depressiva symptom bland de barn som började idrotta. Samtidigt ökade de mängden depressiva symtom bland de barn som inte idrottade.

 Självkänsla

  • De som idrottade under hela studien hade klart bättre självkänsla än andra barn i studien.
  • De som slutade idrotta under studiens gång fick sämre självkänsla.

 

Skoltrivsel och frånvaro i skolan 

  • De som var involverade i idrottsföreningar trivdes klart bättre i skolan.
  • De som inte idrottade trivdes också sämst i skolan.
  • Även om trivseln minskade och frånvaron ökade bland alla studenterna (det gör den från sjuan till nian) så sjönk trivseln mycket mer bland de icke idrottande och de som slutade med idrott än för de som fortsatte.
  • De enda som inte trivdes sämre och skolkade mer i nian än i sjuan var de som började med idrott under studiens gång.

Brottslighet

  • De som inte var involverade i idrott begick fler brott. De som slutade med idrott ökade mest i brottslighet. De enda som inte hade en ökande brottslighet var de som började idrotta under studiens gång.

Alkohol

  • Dessutom drack de som idrottade mindre än de som inte gjorde det.

 

 

 

Tagged with: , ,
Posted in Uncategorized